poetry
Sitter på lektion - om tio minuter ska vi läsa upp egenproducerade dikter. Jag har tänkt skriva den i en vecka, men skrev den nyss. Den har bara inte kommit till mig - men nu tror jag bitarna föll på plats. J bad mig skriva en dikt om honom, så det gjorde jag.
Det sägs att varje människa har ett syfte
Jag föll som en sten, handlöst
Ingenting kunde rädda mig då - ingenting jag kände till
Du tog emot mig när jag föll, du tog mig i din famn
Du visade mig något jag inte kände till
Ett hjärta i takt
Så slår mitt hjärta när jag är med dig
Du är det allra bästa i mitt liv
Min vän, min älskare, min sanning, mitt enda skäl
Du är mitt liv nu.
Obeskrivlig är den, kärleken
Men bara en del
Du räddar mig varje dag bara genom att andas
Om fem minuter ska jag läsa den för min klass. Ibland är ärlighet skrämmande, det är svårt att blotta sig. Vad tycker ni om min poesi? Kramar
deepest secret
Hon var så levande, och att hon nu inte längre finns är fullkomligt omöjligt att inse.
Var är du, mamma? Är du här med oss? Jag känner dig ibland. Jag drömmer om dig ibland. Kommer du till mig, eller är det bara önsketänkande?
Det är alltför längesen nu. Jag försökte krama dig så hårt, insupa all värme och alla dofter, så att det skulle räcka för en livstid om det behövdes. Det fanns inte tillräckligt mycket tid. Inte tillräckligt mycket förberedelser. Jag hann inte.
Nu bär hon på den djupaste hemligheten; vad händer sen?
1. Mamma och hennes häst Ofelia, 2. kräftskiva 09, 3. hos Jessica och Tomas 09, 4. mamma promenerar på sjukhuset, 5. en av mammas sista sjukhusvistelser i våras.
Jag älskar dig
Vad tycker ni?
Vad tycks?
Vad göra?
Fick just svar på den frågan, ligga hemma och slöa. Bilen dit var full.
Friday!
Sitter i skolan och provar vår (min, Sophias och Angelicas) nya succéprodukt! Ni får veta mer om det senare i projektet. Vi har kommit på en bra grej i allafall, nu hoppas vi bara på att vi får ett bra samarbete med företaget.
Jag kan avslöja att det är till nytta för många tjejer.
Idag är det fredag, vilket innebär ledighet i morgon! ELLER? Jag jobbar såklart på Himla, sista helgen nu så det kommer säkert vara billigt med stora bokstäver, kom och shoppa eller bara hälsa på mig. =)
Inatt sov jag hos min kära mormor. Det var mysigt. Ikväll ska jag eventuellt på race, förmodligen inte i och med att det håller på till kanske 04.00, och jag ska jobba. Men det skulle vara superkul!
Kisses
BLÄ
Herregud, ge mig en bra idé, någon?
Typiskt
Rida heest
I förrgår när jag hade ridit tvingade jag upp Tom i sadeln :)
Därefter fick både pappa och Nikita också sig en omgång!
Det var faktiskt roligt, många bilder blev det också. Min häst är snällast i världen.
hjeeeelp
funny weekend.
Sitter hemma och är lite missnöjd, dels för att jag inte hinner rida (kan också bero på en lätt form av lathet). Klockan är nio och jag ska hinna duscha och ni vet, allt annat en kvinna behöver göra för att se vacker ut...
Skönhetssömn bland annat. Har tittat lite på hur min närmaste framtid ser ut. Vet ni hur många dagar i sträck jag jobbar eller går i skolan? Det vill säga, hur många dagar jag INTE är ledig på? 22 dagar!
Hur som helst, dessutom måste jag sova utan Jesper inatt :( Hans bil har stått i stan under natten så någon har slagit in rutan på den och snott ett par grejer. Så han ska sova i stan ett tag.
HUR SOM HELST 2: Jag har haft en störtskön helg med jobb på dagarna och fest på nätterna. Och sovit med världens bästa så klart.
Mums.
Nu ska jag gå och duscha :)
Tillbaka i skolbänken!
Nu ska jag ner på stan och luncha med mina flickvänner Sophia och Angelica.
bjuder på en fantasilös bild av mig själv som inte ens är från idag... :)
Wednesday
Sweater - H&M, jacket - MEXX
Och så ett par bilder på mannen som har allt.
Vi spenderade dagen hos honom och mig, kvällen med shopping på gränby C, natten i varandras armar. Precis som det ska vara.
Tuesday - what's new?
New: Skor - dinsko, stickat - veromoda, läderarmband (närmast handen) - H&M herr.
Måndag vecka 33
Godmorgon!
Njuter av att vara ledig, mina sista fyra dagar. På fredag börjar allvaret igen, fy tusan....
Så, vad har denna dag att bjuda på?
EN DEJT MED JULIA för det första. Ridning, en vardaglig dos av J?
Puss
I want you even more then I need you
I torsdags spred vi mammas aska, vart vi spred är tyvärr inte officiell information, så jag skriver det inte här. Men naturligtvis uppfyllde vi alla hennes önskningar. Det var familjen och närmaste släkten som närvarade, det var naturligt och det var avslappnat. Barnen lekte, skrattade och sprang, och de vuxna sörjde naturligtvis, men det var vackert. Kvällssolen sken på oss, värmde oss.
Nu är hon där hon ville. Jorden, gräset och vinden kommer föralltid att bära fram hennes kropp. Precis som hon ville kommer hon nu alltid att vara en del av naturen, en del av allt.
En gång skall du vara en av dem
som levat för längsen.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset
och skogarna
det multnade lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen
minns vindarna.
Din frid skall vara
oändlig så som havet.
Den här dikten valde mamma själv till sin dödsannons (genom vita arkivet som hon skrivit för väldigt många år sedan). Den är otroligt vacker, och skvallrar om den åsikt hon hade om att "less is more". Hon hade en väldigt enkel smak, och likaså ville hon inte ha någon pampig gravsten, eller ens en grav, utan helt enkelt långsamt försvinna, bli en del av det förflutna. Ett enkelt obehandlat träkors skulle sitta någonstans i naturen, för att pappa skulle ha någonstans att gå, om han behövde. Detta är en åsikt hon haft sedan innan vi fanns.
Detta är dock en önskan som inte kan uppfyllas förrän vi dör, jag dör. Ett träkors ska vi ha, och hennes aska spreds precis som hon velat. Men hon kommer aldrig att bli en del av det förflutna på det sättet för mig, aldrig en av dem som levat för längesen. Hon kommer varje dag att vara någonting som borde finnas där i alla högsta grad, levande. Jag borde varje dag få se henne, prata med henne. Det kommer alltid att vara ett onaturligt, stort tomrum efter henne.
Jag vet var hennes kropp finns, i naturen. Jag önskar att jag visste lika mycket om hennes själ.
Jag älskar dig mamma, och jag saknar dig varje dag. Och jag behöver dig, och jag önskar så innerligt att det fanns något jag kunde göra för att ändra på situationen. Och jag ska försöka.
När marken försvinner under våra fötter
Så given en människa är här på Jorden
Så givna våra älskade är i våra liv.
Så vardagligt deras skratt klingar i våra öron,
och så hemma deras beröring känns.
Deras värme är så skön, och verkar så evig.
Och när det som var givet försvinner,
försvinner en del av oss.
Vår trygghet, vår glädje, vår värme, vår vardag, vår evighet.
Idag tänker jag på de hundratals människor som lider idag. Jag tänker på deras smärta, deras förtvivlan, deras förvirring. Jag kan känna hur deras huvuden känns, totalt tomma och samtidigt så fyllda av tankar, hur dimmigt det känns när de inte kan tänka klart. För marken har försvunnit under deras fötter. Livet som de kände till det har slutat att existera.
De har dömts till ett liv där de tvingas känna saknad, ilska och en rad andra känslor, varje dag.
Jag tänker på vänner och bekanta som mist Simon Linder idag.
Fredag
Denna fredag den 13:e har inte bjudit på mycket spänning. Det ända otursamma är väl att det var en förträffligt tråkig arbetsdag. Just nu sitter jag i köket och har just ätit middag (läs klockan 22.19). Kom hem klockan sju och har därefter varit ute i stallet och ridit, m.m.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, antingen ska jag ha lite Linn-Time, dvs lyxa till det för mig själv med lite hemmaspa, eller så ska jag dammsuga och städa rummet lite. Kanske hinner med båda? Det ena låter mer lockande än det andra.
Jag är fruktansvärt less på den här bloggen nu, men jag ska bli en bättre bloggare igen när jag börjar skolan. Promise, för som det är nu är det bara de trognaste läsarna (förmodligen mest släkten som hoppas hålla ett öga på mitt liv) som är kvar. Läsarsiffran per dag har nästan halverats. Inte för att det är det viktiga egentligen med min blogg, men just nu står det helt still här, och det som driver de flesta människor att blogga (inklusive mig) är att få respons, feedback, kommentarer. Vilket det är helt dött med här nu på grund av ointressanta inlägg.
Nåjaa, bäst att städa och lyxa nu innan min J kommer <3
MIN dator
Jag saknar MIN dator!
Jag saknar att ha alla mina bilder samlade på ett ställe
Jag saknar att ha mina egna inställningar
Jag saknar att ha ständig tillgång till MIN dator, som ingen annan har tillgång till
Jag saknar att kunna redigera bilder
Jag saknar att kunna fixa min bloggdesign
Jag saknar att ha alla mina lösenord automatiserade
Det enda positiva med att börja skolan igen är att få tillbaka min dator!
Ingenting blir som man tänkt sig
Jag har blivit så fruktansvärt dålig på just det, att göra någonting vettigt. Speciellt när det gäller min älskade häst beklämmer det mig. Jag vet ju vad jag vill, jag har mål. Men ingenting händer. Jag vill verkligen sätta igång nu så att jag kan komma igång och tävla till våren. Planen var att jag skulle ha tävlat hela året och kanske till och med tävlat någon 1,20 till vintern. Men saker kom emellan, och nu känns det väldigt tungt att komma igång igen.
Motivationen brister, sällskapet är just nu i det närmaste obefintligt och allt är bara jobbigt.
Jag får försöka ta en sak i taget och bara hoppas på att det blir roligt igen. Att det här året inte gick/går så bra gör nog inte så mycket i det långa loppet.
Måndag
Latmasken själv ställde imorse klockan på nio. Orkade inte gå upp, ställde klockan på tio. Orkade inte gå upp, snoozade. Halv elva kom jag upp och käkade lite frukost för att sen gå ut i stallet, lille Stingen har fått en hovböld så hovis Tina kom hit och hjälpte till. Stackars Camilla (stingens ägare) bara otur hela tiden.
Nu sitter jag vid köksbordet, läser Ridsport och dricker min tredje kopp te. Tittar ut genom fönstret och konstaterar dystert att dagens planer är totalt otänkbara. Suck. Här är listan på vad jag skulle ha gjort idag:
Rida
Gå med hundarna
Blogga
Äta middag med J's släkt
Börja tvätta stallet
Springa
Måla bommar
Eftersom regnet står som spön i backen blir jag nog tvungen att redígera listan till ungefär detta...
Dricka te
Måla naglarna
Göra hårinpackning
Färga fransar och bryn
Äta miidag med J's släkt
Jag känner bara att det är omöjligt att gå ut och rida och springa och gå nu. Motivationen är på topp.... Jäkla skit.
Vad ska ni göra en regnig dag som denna? 
Lördag
Känner mig extreeeemt tråkig i mitt bloggande, helt sjukt.
Men det är sommar och annat att tänka på, bloggtorkan kanske tar slut mot hösten.
filmtime
Hej allihopa, ligger själv hemma hos J och ska ha filmtime nu. Såå skönt med lediga dagar ibland, att bara slappa några timmar.
Lite senare idag ska jag göra lite vettigare saker också, rida till exempel. Och kanske ta en joggingrunda.
Kram
Sufferer
"....
Jag skulle kunna vara världens lyckligaste människa. Men varje gång jag tänker på henne känns det som... Som om jag inte har något innanmäte. Som om jag vore ett tomt skal, färdigt att falla till marken och slås i bitar"
..."
Söndag
Nu är jag klar med jobbarveckan, sitter hemma hos J.
Vi ska till Martin och äta mat ikväll, annars har jag inga planer. Rida kanske?
Förhoppningsvis ska vi åka och hälsa på en liten bebis, om de kommer hem.
Igår och inatt var vi barnvakt åt mina kusiner Eva och Julia, och det var roligt till en början. Lite jobbigare klockan fyra på natten när lillan inte ville sova.
