Brutalt förtvivlat ber jag om mer.
Snälla, snälla låt det inte vara allt. Låt det inte vara slut. Borta, försvunnet.  
Det kan inte vara uttömt, det skulle ju fortsätta växa i all oändlighet, med oss.
Tanken på Döden framkallar den kanske största sorgen jag har känt.
Våran död.
Snälla, låt mig få vara lycklig, bara lite längre.. Jag ber om mer tid.
Jag klamrar mig förtvivlat fast vid min svunna lycka.
Snälla, avlägsna inte min enkla väg till lugn, lycka och trygghet.
Min stairway to heaven.
Jag vill inte gå igenom det här, snälla låt mig slippa!
Jag vill inte, vill inte.
Låt min kärlek leva.
Om evigheten är för mycket begärt, så bara för en liten stund till...