Berthåga ikväll kära vänner
Hej. Dagarna flyter förbi i detta töcken, man vet inte vad som har hänt när.
Ikväll kommer Stefanskapellet i Berthåga att öppnas klockan fem för dem som vill titta på mammas kropp en sista gång. Alla som känner att de vill är välkomna.
Kramar
Döden är ingenting alls
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.
Allt vad vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.
Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.
Bed, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn alltjämt
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.
Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus,
någonstans mycket nära,
bara runt hörnet
Ikväll kommer Stefanskapellet i Berthåga att öppnas klockan fem för dem som vill titta på mammas kropp en sista gång. Alla som känner att de vill är välkomna.
Kramar
Döden är ingenting alls
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.
Allt vad vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.
Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.
Bed, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn alltjämt
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.
Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus,
någonstans mycket nära,
bara runt hörnet
somewhere over the rainbow
När kommer mamma hem?
Det är allt som finns i mitt huvud. Det finns inte i min värld att du inte kommer hem, mamma.
Jag kan inte se det. Det finns inte i min värld.
Det är allt som finns i mitt huvud. Det finns inte i min värld att du inte kommer hem, mamma.
Jag kan inte se det. Det finns inte i min värld.
älskade, älskade mamma
Igår var den längsta och den kortaste dagen i mitt liv.
Klockan var ungefär tio i sju på morgonen när de ringde från sjukhuset och sa att mamma hade blivit sämre. Jag och pappa lämnade Joel, Nikita och Billy vid skolan och åkte in till mamma.
Vi hade ringt Åsa, mammas syster som jobbar på sjukhuset, så hon var redan vid hennes sida när vi kom. Mamma sov, hon hade fått morfin. Men mest sov hon på grund av sjukdomen. Andingen var oregelbunden och ansträngd.
Vi satt vid mamma, rörde henne, viskade till henne att vi älskade henne. Vi ringde några fler anhöriga, och mormor, Pino och David kom. Farmor och farfar kom med barnen. Eftersom Tom var med lumpen i Boden var det jättesvårt att få tag på honom, men vi lyckades tillslut och han skulle få åka nästa flyg hem. Det innebar att han skulle kunna vara vid sjukhuset vid sextiden.
Jag satt hos mamma nästan hela tiden. Vi försökte få kontakt med henne, fråga henne om hon hade ont, men hon kunde inte svara. Jag gav henne massor av pussar på pannan, armarna, händerna, kinden. Jag älskar dig mamma. Vi alla vakade över henne, hoppades på ett mirakel. Läkarna sa, att så länge de kunde minnas hade de aldrig sett så aggressiv cancer. De kallade förloppet galopperande. På bara några dagar har tumörerna i hennes lever växt så mycket att levern har växt och tryckt på en hinna som är mycket känslig. Därför har mamma fått ont. Lungorna klarade inte längre av att syresätta hennes kropp. Då finns det ingenting att göra, eftersom man inte kan göra mer än att spruta ner syre i lungorna. Cancern hade tagit över hennes kropp och slagit ut henne totalt.
Vi fick en broschyr att läsa, som handlade om livets slutskede.
Strax innan två vaknade mamma till. Hon fick inte syre, och var rädd. Hon kunde inte prata med oss, men hon ropade efter mamma. Mormor försökte säga att hon var där. Vi alla var där. Det lugnade sig och mamma somnade igen. Jag skulle gå och ta lite luft, så jag pussade henne på kinden och sa att jag älskade henne. Sen gick jag.
Två minuter senare orkade inte mamma kämpa längre. Hon slutade att andas, och somnade in. Min älskade, älskade mamma.
Jag har länge funderat på hur det skulle kännas. Jag har varit rädd för att jag skulle gå under. Just precis då kände jag förstås en oerhörd sorg, men också en lättnad. Lättnad för mammas skull, att hon slapp lida. Att se mamma kämpa för att få luft var fruktansvärt, och att hon nu slapp ha ont och vara så trött och sjuk kändes var skönt. Att min älskade bror inte hann komma dit var förjävligt, men han har ju fått tjugo år med henne innan.
På kvällen var jag bara utmattad. Tårarna hade rullat från klockan sju på morgonen fram till lika sent på kvällen. Det kändes som att tårarna var slut, striden var över.
Mamma sa att hon inte hade någonting att ångra, och det fanns ingenting hon kände att hon ville göra som hon inte hade gjort. Hon var tillfreds med sitt liv, nöjd. Det glädjer mig.
Jag känner också att jag tagit tillvara på min tid med henne. Jag är så glad att vår relation blev så stark. Det finns bara en sak jag önskar att jag hunnit säga, och det är att hon inte behövde vara orolig, vi skulle klara oss. Men jag tror att hon kände det.
De sista timmarna med mamma njöt jag av att bara känna hennes värme under mina händer. Att hålla hennes händer, att känna och höra hennes andetag, som trots att de var ansträngda var levande. Just att känna hennes värme kändes som en enorm gåva. Jag ville aldrig att tiden skulle rinna ut.
Jag kommer aldrig att bli riktigt hel igen. Vår familj blir aldrig hel igen. Jag har ett helt liv av saknad framför mig, men jag tänker leva och försöka att vara lycklig, eftersom jag vet att det är vad mamma vill. Varje midsommar, varje jul, varje födelsedag kommer att innehålla sorg och saknad. Antagligen alla andra dagar också.
Jag måste leva ett helt liv utan min mamma, och jag är glad för allt vi har hunnit med, men sörjer också allt vi inte hunnit med. Jag vill att mina barn ska ha en mormor. Jag vill komma ut till mamma och pappa i Smedskullen en varm sommarkväll när jag är 25 och dricka vin med morsan i hammocken i trädgården och sjunga Ted Gärdestad eller Hotel Calefornia.
Jag vill forsätta få dina råd när jag har problem. Jag vill dansa med dig natten lång. Jag vill ut och rida med dig, vi skulle ju ut och skritta när du bara blev tillräckligt bra för att komma upp på hästen... Gamla Offan överlevde dig, tänka sig.
Jag hade velat ha den här sommaren med dig. Du skulle hämta energi från solen, njuta av värmen. Men nu blev det inte så.
Tänk alla roliga stunder vi haft. Jag kommer ihåg när vi var ute och galopperade. Vi fick inte stopp på hästarna, och vi skrattade så tårarna rann och var helt säkra på att vi skulle ramla av. Jag kommer ihåg en gång när vi var påväg hem från Sigtuna, och Leo höll på att kissa på sig i bilen, och ramlade ner från sätet (det går inte att förklara). Vi skrattade så tårarna sprutade då också. Så jäkla roligt du och jag har haft, mest de sista åren när du blev en av mina närmaste och bästa vänner (och jag din).
Hur vardagen nu ska bli är bara en gåta. Vi måste äta mat varje dag, små småningom jobba eller gå i skolan, hästarna ska skötas. Utan dig. Hittills, när du varit borta på sjukhuset har vi klarat oss bra, försökt att laga mysiga middagar, kanske titta på en film tillsammans, men ingenting har varit samma sak utan dig. Det har ju bara varit provisoriskt har vi tänkt, men nu är det inte provisoriskt längre. Vi har ingenting att se fram emot. Inget hopp om att du ska komma tillbaka och vara med oss igen.
Det är det som skrämmer mig mest. När jag väl landar, inser att det här verkligen är verkligt, hur ska jag stå ut med tanken aldrig mer? Det känns som att mamma ska sitta i sin sjukhussäng i vardagsrummet och säga: Hej ärtan när jag kommer in genom dörren. Som vanligt. Förtvivlan är som störst när jag tänker på att jag aldrig kommer att få se, känna och höra henne igen.
Kärleken övervinner allt, även döden
Jag älskar dig i detta liv och i nästa
Håll ett öga på horisonten
Och ta emot mig, när jag kommer
Klockan var ungefär tio i sju på morgonen när de ringde från sjukhuset och sa att mamma hade blivit sämre. Jag och pappa lämnade Joel, Nikita och Billy vid skolan och åkte in till mamma.
Vi hade ringt Åsa, mammas syster som jobbar på sjukhuset, så hon var redan vid hennes sida när vi kom. Mamma sov, hon hade fått morfin. Men mest sov hon på grund av sjukdomen. Andingen var oregelbunden och ansträngd.
Vi satt vid mamma, rörde henne, viskade till henne att vi älskade henne. Vi ringde några fler anhöriga, och mormor, Pino och David kom. Farmor och farfar kom med barnen. Eftersom Tom var med lumpen i Boden var det jättesvårt att få tag på honom, men vi lyckades tillslut och han skulle få åka nästa flyg hem. Det innebar att han skulle kunna vara vid sjukhuset vid sextiden.
Jag satt hos mamma nästan hela tiden. Vi försökte få kontakt med henne, fråga henne om hon hade ont, men hon kunde inte svara. Jag gav henne massor av pussar på pannan, armarna, händerna, kinden. Jag älskar dig mamma. Vi alla vakade över henne, hoppades på ett mirakel. Läkarna sa, att så länge de kunde minnas hade de aldrig sett så aggressiv cancer. De kallade förloppet galopperande. På bara några dagar har tumörerna i hennes lever växt så mycket att levern har växt och tryckt på en hinna som är mycket känslig. Därför har mamma fått ont. Lungorna klarade inte längre av att syresätta hennes kropp. Då finns det ingenting att göra, eftersom man inte kan göra mer än att spruta ner syre i lungorna. Cancern hade tagit över hennes kropp och slagit ut henne totalt.
Vi fick en broschyr att läsa, som handlade om livets slutskede.
Strax innan två vaknade mamma till. Hon fick inte syre, och var rädd. Hon kunde inte prata med oss, men hon ropade efter mamma. Mormor försökte säga att hon var där. Vi alla var där. Det lugnade sig och mamma somnade igen. Jag skulle gå och ta lite luft, så jag pussade henne på kinden och sa att jag älskade henne. Sen gick jag.
Två minuter senare orkade inte mamma kämpa längre. Hon slutade att andas, och somnade in. Min älskade, älskade mamma.
Jag har länge funderat på hur det skulle kännas. Jag har varit rädd för att jag skulle gå under. Just precis då kände jag förstås en oerhörd sorg, men också en lättnad. Lättnad för mammas skull, att hon slapp lida. Att se mamma kämpa för att få luft var fruktansvärt, och att hon nu slapp ha ont och vara så trött och sjuk kändes var skönt. Att min älskade bror inte hann komma dit var förjävligt, men han har ju fått tjugo år med henne innan.
På kvällen var jag bara utmattad. Tårarna hade rullat från klockan sju på morgonen fram till lika sent på kvällen. Det kändes som att tårarna var slut, striden var över.
Mamma sa att hon inte hade någonting att ångra, och det fanns ingenting hon kände att hon ville göra som hon inte hade gjort. Hon var tillfreds med sitt liv, nöjd. Det glädjer mig.
Jag känner också att jag tagit tillvara på min tid med henne. Jag är så glad att vår relation blev så stark. Det finns bara en sak jag önskar att jag hunnit säga, och det är att hon inte behövde vara orolig, vi skulle klara oss. Men jag tror att hon kände det.
De sista timmarna med mamma njöt jag av att bara känna hennes värme under mina händer. Att hålla hennes händer, att känna och höra hennes andetag, som trots att de var ansträngda var levande. Just att känna hennes värme kändes som en enorm gåva. Jag ville aldrig att tiden skulle rinna ut.
Jag kommer aldrig att bli riktigt hel igen. Vår familj blir aldrig hel igen. Jag har ett helt liv av saknad framför mig, men jag tänker leva och försöka att vara lycklig, eftersom jag vet att det är vad mamma vill. Varje midsommar, varje jul, varje födelsedag kommer att innehålla sorg och saknad. Antagligen alla andra dagar också.
Jag måste leva ett helt liv utan min mamma, och jag är glad för allt vi har hunnit med, men sörjer också allt vi inte hunnit med. Jag vill att mina barn ska ha en mormor. Jag vill komma ut till mamma och pappa i Smedskullen en varm sommarkväll när jag är 25 och dricka vin med morsan i hammocken i trädgården och sjunga Ted Gärdestad eller Hotel Calefornia.
Jag vill forsätta få dina råd när jag har problem. Jag vill dansa med dig natten lång. Jag vill ut och rida med dig, vi skulle ju ut och skritta när du bara blev tillräckligt bra för att komma upp på hästen... Gamla Offan överlevde dig, tänka sig.
Jag hade velat ha den här sommaren med dig. Du skulle hämta energi från solen, njuta av värmen. Men nu blev det inte så.
Tänk alla roliga stunder vi haft. Jag kommer ihåg när vi var ute och galopperade. Vi fick inte stopp på hästarna, och vi skrattade så tårarna rann och var helt säkra på att vi skulle ramla av. Jag kommer ihåg en gång när vi var påväg hem från Sigtuna, och Leo höll på att kissa på sig i bilen, och ramlade ner från sätet (det går inte att förklara). Vi skrattade så tårarna sprutade då också. Så jäkla roligt du och jag har haft, mest de sista åren när du blev en av mina närmaste och bästa vänner (och jag din).
Hur vardagen nu ska bli är bara en gåta. Vi måste äta mat varje dag, små småningom jobba eller gå i skolan, hästarna ska skötas. Utan dig. Hittills, när du varit borta på sjukhuset har vi klarat oss bra, försökt att laga mysiga middagar, kanske titta på en film tillsammans, men ingenting har varit samma sak utan dig. Det har ju bara varit provisoriskt har vi tänkt, men nu är det inte provisoriskt längre. Vi har ingenting att se fram emot. Inget hopp om att du ska komma tillbaka och vara med oss igen.
Det är det som skrämmer mig mest. När jag väl landar, inser att det här verkligen är verkligt, hur ska jag stå ut med tanken aldrig mer? Det känns som att mamma ska sitta i sin sjukhussäng i vardagsrummet och säga: Hej ärtan när jag kommer in genom dörren. Som vanligt. Förtvivlan är som störst när jag tänker på att jag aldrig kommer att få se, känna och höra henne igen.
Kärleken övervinner allt, även döden
Jag älskar dig i detta liv och i nästa
Håll ett öga på horisonten
Och ta emot mig, när jag kommer
trötta lilla mamma
Mamma har nu varit hemma i tre dagar, med stora andningssvårigheter, massor av trötthet, lite smärta och obefintlig aptit. Men ändå - hemma. Nära. Tillgänglig.
Nu ska hon förmodligen åka in till sitt andra hem ackis. Om bara lunginflammationen släpper kan hon kanske få vara hemma, förhoppningsvis, eftersom det kommer att bli lättare då. Hoppas jag.
För jag vill ha henne hemma.
klokt citat från Winston Churchill.
totally simple
idag är det måndag och jag körde på en helt simpel klädsel: svart långärmad t-shirt och jeans, nästan inget smink. Hur skönt är inte det?
För en gångs skull en bild med glasögonen på.
För en gångs skull en bild med glasögonen på.
i dont want anything more than to see your face when you open the door
Söndag kväll! Jag sitter och känner mig fräsh och nyduschad, är glad för alla underbara människor som finns i mitt liv.
Idag har varit en bra dag, jag vaknade med kärleken, åkte sedan och red pay and jump på min underbara häst, det gick fantastiskt bra. Snö*pip*et har ju kommit tillbaka, men glädjen över att det gick på på pay and jumpen var för stor för att sura över snön.
Tack till Jessica som körde mig och hjälpte mig!
Jag vill bara att den här gulleplutten ska komma och hålla om mig. Snön hindrar det.
Idag har varit en bra dag, jag vaknade med kärleken, åkte sedan och red pay and jump på min underbara häst, det gick fantastiskt bra. Snö*pip*et har ju kommit tillbaka, men glädjen över att det gick på på pay and jumpen var för stor för att sura över snön.
Tack till Jessica som körde mig och hjälpte mig!
Jag vill bara att den här gulleplutten ska komma och hålla om mig. Snön hindrar det.
Live as you learn?
Ush, har en liten deppkväll än så länge. Allt på grund av missnöje.
Över utseende. Finns det något onödigare och mindre önskvärt? Hallå??? Sluta, säger jag till mig själv.
Går inte. Livet är för kort för att bry sig om hur man ser ut hela tiden!
Har bytt om tusen gånger och tagit tusen bilder som jag inte tyckt om. Saknar min pojkvän samtidigt som jag är sur, är deppig för att jag vill trycka i mig sötsaker och har mensvärk.
Allt måste vara pms, men snälla säg att det tar slut för snart orkar jag inte med mig själv!!
Över utseende. Finns det något onödigare och mindre önskvärt? Hallå??? Sluta, säger jag till mig själv.
Går inte. Livet är för kort för att bry sig om hur man ser ut hela tiden!
Har bytt om tusen gånger och tagit tusen bilder som jag inte tyckt om. Saknar min pojkvän samtidigt som jag är sur, är deppig för att jag vill trycka i mig sötsaker och har mensvärk.
Allt måste vara pms, men snälla säg att det tar slut för snart orkar jag inte med mig själv!!
this is my life my friend
Nu har jag ridit. Underbart. Underbar häst.
Vi ska åka på pay and jump i morgon i Körlinge, 80 och 90 cm.
Det är lite vatten över huvudet i och att vi bara hoppat en gång i år, men det känns inte alls som att det kommer att bli några problem, hon har kondition, är stark och har rätt energi.
Nu är farmor, farfar, Christina och mormor här, och de ska laga middag som vi ska äta tillsammans.
Mys, jag älskar att vara med nära och kära och släkt. Det är något jag har börjat värdera nu, sedan mamma blev sjuk. Jag tycker att man ska ta tillvara på tiden och umgås med människor man älskar.
Älskade häst
Vi ska åka på pay and jump i morgon i Körlinge, 80 och 90 cm.
Det är lite vatten över huvudet i och att vi bara hoppat en gång i år, men det känns inte alls som att det kommer att bli några problem, hon har kondition, är stark och har rätt energi.
Nu är farmor, farfar, Christina och mormor här, och de ska laga middag som vi ska äta tillsammans.
Mys, jag älskar att vara med nära och kära och släkt. Det är något jag har börjat värdera nu, sedan mamma blev sjuk. Jag tycker att man ska ta tillvara på tiden och umgås med människor man älskar.
Älskade häst
Lördag
Goddag!
Gick upp med hjärtat klockan kvart i åtta för att han skulle äta frukost och åka och jobba. Sen gick jag ut och gjorde stallet med pappa.
Därefter gick jag och han ut och gick en mil. Intervalltränade dessutom, shit vad vi är hurtiga!
Känns bra att iallafall bränna bort lite av allt skit jag har (och ska) trycka i mig i helgen.
Löpartights och löparskor på!
Nu ska jag ut och rida. Puss
Gick upp med hjärtat klockan kvart i åtta för att han skulle äta frukost och åka och jobba. Sen gick jag ut och gjorde stallet med pappa.
Därefter gick jag och han ut och gick en mil. Intervalltränade dessutom, shit vad vi är hurtiga!
Känns bra att iallafall bränna bort lite av allt skit jag har (och ska) trycka i mig i helgen.
Löpartights och löparskor på!
Nu ska jag ut och rida. Puss
Fredagkväll
Jag och J åkte in till stan för att träffa några vi känner. Det slutade med att vi hängde på Max en timme (något jag egentligen tycker är oerhört skabbigt och pinsamt) och åkte och handlade godis och åkte hem och myste istället. :)
My hearti on Max
Sophia gjorde en fläta på mig på dagen. Synd att jag ser ut som en tillplattad chihuahua i profil! Haha, jag tycker verkligen jag ser helmysko ut i profil alltså...
My hearti on Max
Sophia gjorde en fläta på mig på dagen. Synd att jag ser ut som en tillplattad chihuahua i profil! Haha, jag tycker verkligen jag ser helmysko ut i profil alltså...
Torsdag - mini-mums!
Marabou Mini-Mums dark till efterrätt! Inte illa ;)
Förtjänade jag efter stenhård träning på gymmet. Därav att jag ser så skabbig ut.
för du finns inte
Inatt campade jag med mammsen i vardagsrummet, för att hon inte skulle vara själv om det hände något. Hon kan ju inte direkt springa eller skrika efter någon så bra...
Vaknade klockan fyra av att hon frös oerhört mycket. Läget var inte bra och hon var ganska okontaktbar, orkade ingenting och kunde inte prata eftersom hon hyperventilerade. Ringde pappa, trygghetsjouren och förde en dialog med dem om vad jag skulle göra. Jessica (vår kära granne) kom över och hjälpte mig, och vi ringde ambulans så klockan halv sex fick mamma åka in igen. Med 39,4 graders feber och förskräckligt allmäntillstånd var det det ända rätta.
Det är så frustrerande att se mamma såhär, min mamma som brukar vara så stark. Jag hatar att se henne ha ont och vara trött. Och att hon ska behöva skickas som en jojjo fram och tillbaka mellan sjukhuset.
Hon vill vara hemma, så vi får väl se om vi kan fixa med syrgas och sånt.
Försvinn nu, dumma sjukdom.
Vaknade klockan fyra av att hon frös oerhört mycket. Läget var inte bra och hon var ganska okontaktbar, orkade ingenting och kunde inte prata eftersom hon hyperventilerade. Ringde pappa, trygghetsjouren och förde en dialog med dem om vad jag skulle göra. Jessica (vår kära granne) kom över och hjälpte mig, och vi ringde ambulans så klockan halv sex fick mamma åka in igen. Med 39,4 graders feber och förskräckligt allmäntillstånd var det det ända rätta.
Det är så frustrerande att se mamma såhär, min mamma som brukar vara så stark. Jag hatar att se henne ha ont och vara trött. Och att hon ska behöva skickas som en jojjo fram och tillbaka mellan sjukhuset.
Hon vill vara hemma, så vi får väl se om vi kan fixa med syrgas och sånt.
Försvinn nu, dumma sjukdom.
Ska det vara så svårt att låta sig själv må bra?
En av bloggarna jag följer är www.stinalee.se. Det är Stina som skriver, och jag följer hennes blogg för att jag tycker att hon är en extremt jordnära och vettig människa. Igår hade hon skrivit ett inlägg som fick många att tänka till, däribland mig. Att hon lyckas få ner detta i ord är imponerande, och jag känner igen mig så mycket i att alltid tänka framåt eller bakåt, på saker jag borde göra osv. Som hon så fint skriver: att plocka fram kameran för att man tänker att detta nog blir roligt att blogga om. Det borde inte vara så.
Jag skulle också vilja bli bättre på att leva här och nu, njuta av dagarna istället för att känna att ska jag orka med den här dagen också, eller bara två dagar kvar till fredag....
Sedan tänker jag också på det hon skriver om att våga vara sig själv, och våga hjälpa människor. Och jag tycker verkligen att man ska försöka vara sådan man innerst inne vill vara, för att må bra själv. Jag har länge umgåtts med människor jag tycker beter sig illa, och mått dåligt på grund av att jag ryckts med och varit sån jag egentligen inte är. Exempel: Skratta åt någon som ramlar. Eller vara elak mot människor som inte förtjänar det. Även om jag inte själv har gjort elaka saker så har jag sett på när dessa personer gjort det, och på grund av det är ju faktiskt jag också en dålig människa. Jag har slagit mig fri från vissa av dessa, och det är bland det bästa jag någonsin gjort.
Ska det vara så svårt att låta sig själv må bra? Jag vill verkligen låta mig själv må bra. Jag har redan börjat lite smått att förändra mitt liv till det bättre, första steget jag tog är att sluta läsa vissa bloggar. Bloggar jag stör mig på, bloggar som får mig att känna att jag är sämre. Kanske bloggar som gör mig svartsjuk, och missnöjd på mitt eget liv?
Andra saker jag ska göra är att göra sådant jag vill göra. Sånt som känns bra. Om jag känner för att äta en kaka, kan jag inte då äta en kaka? Ska jag verkligen stanna upp och tänka på antalet kalorier det ger, och hur många minuter jag ska spendera på löpbandet för att bli av med det? Ska jag verkligen väga mig morgon och kväll? En siffra spelar ingen roll. Sedan tror jag att man mår bättre av att äta nyttigt, men det hör inte riktigt hit just nu.
Jag ska umgås mer med människor som får mig att må bra, accepterar mig precis som jag är. Människor jag skrattar ihop med.
Varje dag kommer jag att träffa människor som inte får mig att må bra. Jag ska lära mig att skydda mig själv från deras ord. De har ingenting som jag inte har.
Jag ska vara snäll. Jag vill innerst inne vara snäll mot alla, jag vill att människor ska tycka om mig. Jag mår inte själv bra när jag säger elaka saker om människor.
Jag ska lära mig själv ödmjukhet. Live and let live. Jag ska acceptera andra för deras åsikter, och försöka lära mig ännu bättre att det inte känns likadant för alla. Andra människor tänker inte som jag, och värderar inte samma saker.
Jag ska försöka lära mig att leva här och nu, så att jag slipper ångra. Jag försökte börja igår. Det finns saker jag vill säga till människor runt mig, som jag inte vågar säga. Jag väntar på rätt läge, men när är rätt läge? Man måste ta vara på varje dag, för livet väntar inte på en.
Tänk efter. Vem vill du vara? Vad mår du bra av? Och lev livet. Låt ingen annan hindra dig från att vara den du är.
Här är Stinas inlägg:
Jag skulle också vilja bli bättre på att leva här och nu, njuta av dagarna istället för att känna att ska jag orka med den här dagen också, eller bara två dagar kvar till fredag....
Sedan tänker jag också på det hon skriver om att våga vara sig själv, och våga hjälpa människor. Och jag tycker verkligen att man ska försöka vara sådan man innerst inne vill vara, för att må bra själv. Jag har länge umgåtts med människor jag tycker beter sig illa, och mått dåligt på grund av att jag ryckts med och varit sån jag egentligen inte är. Exempel: Skratta åt någon som ramlar. Eller vara elak mot människor som inte förtjänar det. Även om jag inte själv har gjort elaka saker så har jag sett på när dessa personer gjort det, och på grund av det är ju faktiskt jag också en dålig människa. Jag har slagit mig fri från vissa av dessa, och det är bland det bästa jag någonsin gjort.
Ska det vara så svårt att låta sig själv må bra? Jag vill verkligen låta mig själv må bra. Jag har redan börjat lite smått att förändra mitt liv till det bättre, första steget jag tog är att sluta läsa vissa bloggar. Bloggar jag stör mig på, bloggar som får mig att känna att jag är sämre. Kanske bloggar som gör mig svartsjuk, och missnöjd på mitt eget liv?
Andra saker jag ska göra är att göra sådant jag vill göra. Sånt som känns bra. Om jag känner för att äta en kaka, kan jag inte då äta en kaka? Ska jag verkligen stanna upp och tänka på antalet kalorier det ger, och hur många minuter jag ska spendera på löpbandet för att bli av med det? Ska jag verkligen väga mig morgon och kväll? En siffra spelar ingen roll. Sedan tror jag att man mår bättre av att äta nyttigt, men det hör inte riktigt hit just nu.
Jag ska umgås mer med människor som får mig att må bra, accepterar mig precis som jag är. Människor jag skrattar ihop med.
Varje dag kommer jag att träffa människor som inte får mig att må bra. Jag ska lära mig att skydda mig själv från deras ord. De har ingenting som jag inte har.
Jag ska vara snäll. Jag vill innerst inne vara snäll mot alla, jag vill att människor ska tycka om mig. Jag mår inte själv bra när jag säger elaka saker om människor.
Jag ska lära mig själv ödmjukhet. Live and let live. Jag ska acceptera andra för deras åsikter, och försöka lära mig ännu bättre att det inte känns likadant för alla. Andra människor tänker inte som jag, och värderar inte samma saker.
Jag ska försöka lära mig att leva här och nu, så att jag slipper ångra. Jag försökte börja igår. Det finns saker jag vill säga till människor runt mig, som jag inte vågar säga. Jag väntar på rätt läge, men när är rätt läge? Man måste ta vara på varje dag, för livet väntar inte på en.
Tänk efter. Vem vill du vara? Vad mår du bra av? Och lev livet. Låt ingen annan hindra dig från att vara den du är.
Här är Stinas inlägg:
Att leva i varje ögonblick
Hej allesammans ♥
Fem dagar har gått sedan jag skrev sist. Jag tänker tillbaka ett par år och minns hur jag kunde få ångest när det gick för lång tid mellan uppdateringarna. Då var det verkligen inte tal om några dagar, utan timmar. Jag minns hur jag som besatt kunde smita iväg för att godkänna era kommentarer när jag hade goda vänner hemma på middag. "Men vart tog Stina vägen.. Ja, gissa tre gånger.." Jag tror vi kan konstatera att jag inte var något vidare sällskap på den tiden, haha. Någon sann lycka kände jag nog inte heller.
Det för tanken vidare. Någon som känner igen känslan av att ständigt vara någon annanstans än just här? Tidigare tog jag sällan vara på stunder som gavs. Jag levde oftast i det förflutna - funderandes och ältandes - eller för morgondagen i väntan på bättre dagar. En mysig utflykt med familjen blev till ett underhållande bildspel på bloggen och andra speciella tillfällen i livet var sällan något jag upplevde där och då eftersom jag ständigt lät mig hindras av tankar som "vad ska jag hitta på sen?" eller "oh, potentiellt bloggmaterial på g", varpå kameran åkte fram. Snacka om att förlora betydelsefull tid här på jorden som borde upplevas här och nu från första parkett, och inte genom någon sabla kameralins! Snart hade ögonblicket gått mig förbi, det spontana ögonblick i nuet som hade gett mig möjligheten att på riktigt komma i kontakt med mig själv så som jag är. Men jag var inte i ögonblicket, utan någon annanstans.
Ibland kan jag känna mig lite som en robot när det kommer till mitt sätt att tänka, känna och handla. En förprogrammerad robot som dag ut och dag in följer ett och samma mönster, omedveten om vad jag sker just i denna stund, oförmögen att påverka och förändra. Jag refererar mycket till mitt tidigare bloggande men det finns ju så mycket annat här i livet och allra främst inom oss som gör att vi kan känna oss frihetsberövade, inlåsta i våra egenbyggda fängelsen där vi inte kan vara oss själva fullt ut vilket gör det omöjligt att på riktigt leva i dessa spontana ögonblick. Jag tänker på invanda mönster, våra egna och andras krav, vanor, känslor och inte minst rädslor som begränsar oss i vårt vardagliga liv.
Jag tar ett färskt exempel. Igår när jag satt på den fullsatta bussen in till stan registrerade jag en kille komma gåendes med fingrarna i plånboken efter att ha betalat för sin biljett. Rätt som det var hörde jag ett klirr från golvet varpå jag såg en guldtia rulla iväg. Killen tittade ned men gick snart vidare. Ingen annan än jag verkade uppfatta vad som hände och min första tanke var naturligtvis att snabbt resa mig upp, ta guldtian, ropa efter killen och sedan ge den till honom. Men något hejdade mig och jag satt kvar, blickandes på pengen som låg och glänste under grannens stol. Nu kändes det som att det var för sent att göra något åt saken för tänk hur dumt det hade sett ut om jag började krypa där på golvet för att sedan gå längst bak i bussen och ge tillbaka denna främmande människa hans tappade peng. Innerst inne visste jag att det enbart skulle ha uppskattats men trots det valde jag att inget göra. Sedan kom min hållplats och jag, med mitt något dåliga samvete, steg av.
Ett liknande scenario kan vara att det kommer en tant som behöver hjälp med att komma upp med sin rollator. Jag som är en ganska snäll och ödmjuk person vill inget hellre än att hjälpa men ändå väntar jag för att se om någon annan hinner dit före mig, istället för att snabbt och lätt hoppa upp ur sätet och hjälpa denna människa och i samma stund berika mitt eget liv. Skitsamma om jag gör fel för vad är det värsta som kan hända? Egentligen? Och ja, oftast är det ju någon hjälpsam person som hinner dit före mig, trots att jag satt närmare och ännu en gång har min osäkerhet på min egna förmåga fått vatten på sin kvarn. Det handlar sällan om lathet eller arrogans, utan snarare om inre rädslor och mentala blockeringar som tar allt för stor plats i mitt, och kanske ditt liv också. Det gör det svårt för oss att verkligen få ut maximalt av våra liv, kanske har ni själva funderat över det? Det må låta konstigt för er som inte alls har dessa "besvär" men jag är helt säker på att det är många där ute som känner igen sig.
Jag beundrar er som bara kör på utan att tänka allt för mycket - Du kvinna som inte tvekade en sekund på att springa fram och hjälpa med mig barnvagnen häromdagen när jag skulle ta mig in i bussen. Och du som inte var rädd för att visa alla din glädje inne på ICA i fredags. Han nynnade som aldrig förr och såg allmänt lycklig ut - Det var ju fredag! Min första tanke var "men vad är det där för en tok?". Lika fort slog det mig att hans glädje just hade smittat av sig och på vägen hem gick jag och nynnade på samma låt, haha. Vem vet, karln kanske var lite tokig men vem orkar bry sig om det när det bara är så härligt med människor som går lite utanför den osynliga mall av normer som vårt samhälle består av. Jag tror att de som gör det, de som går sin egna väg utan att låta sig påverkas för mycket av omgivningen lever ett rikare liv, just för att de verkligen befinner sig i ögonblicket utan störningsmoment. Men å andra sidan så ska inte jag sitta här och tro, vi är alla olika och vi har alla olika världar där vi värderar olika. Det som innebär ett rikare liv för mig behöver inte göra det för någon annan. Allt är inte heller svart eller vitt, den ena dagen behöver inte vara den andra lik. Men ni förstår poängen.
Nu har jag kommit in på flera olika spår som säkert gör denna text svår att läsa och förstå. Jag brainstormar som vanligt om något som jag funderat mycket på senaste tiden. Detta med att ta vara på livet, att leva fullt ut och i varje ögonblick. Att inte låta det förgångna styra och inte heller framtiden då vi inte vet något alls om den. Jo, en sak vet vi och det är att vi alla en dag ska dö. Med den vetskapen borde vi förstå att nuet är det enda vi kan påverka, det är där vår fulla potential finns och där är nyckeln till all förändring, balans och harmoni. Att leva i nuet är en konst men låt detta inlägg bli som en liten påminnelse om att det är idag som räknas. Att vi därmed ska glömma det som varit eller sluta drömma om det som komma skall är inte sagt men det ska inte behöva påverka oss så till den grad att vi slutar leva i ögonblicket. Det är som sagt då och bara då vi har möjlighet att på riktigt komma i kontakt med oss själva precis så som vi är och när vi väl har gjort det, det är då vi har chansen att påverka våra liv och vår framtid precis så som vi vill. Morgondagen är ett oskrivet blad, men nuet bestämmer vi själva över!
Sedan jag blev mamma är jag bättre på att leva i stunden. Jag har väl egentligen inte så mycket till val. Mayia har protesterat otaliga gånger under tiden som jag skrivit detta inlägg och när hon gör det funkar det inte att säga "Mayia, sluta nu, mamma måste blogga" utan man får helt enkelt ta ett djupt andetag, lägga bort allt man sysslar med för en tid, stänga ned datorn och sedan ägna all tid åt henne, här och nu just i denna stund. För att sedan återuppta det jag gjorde när det passar. Det kan kännas frustrerande ibland men med lite extra eftertanke inser jag att det bara är positivt. När det gäller mina egna inre begränsningar och mentala blockeringar så kämpar jag dagligen med dessa och varje litet framsteg är en vinst. Livet är en gåva, vi har bara ett och det är alltför kort. Låt oss göra det bästa av det, idag!
Vill ni göra en liten övning tillsammans med mig?
Okej, då kör vi.
♥Tänk på tre saker som du ser just nu (jag ser min lila orkidé på bordet)
♥Uppmärksamma tre saker du hör just nu (jag hör att regnet smattrar mot fönstret)
♥Registrera tre saker du känner just nu (jag känner tangentbordet mot mina fingrar)
-När du gjort detta, börja om med två saker du ser, hör och känner. Sluta upp med en sak av varje. Därefter kommer du förhoppningsvis märka av ett inre lugn och att du faktiskt blivit mer medveten om nuet. En enkel men effektiv övning som jag brukar göra så ofta jag kan för att lugna mitt inre och bli mer närvarande och fokuserad på det som händer precis just nu, i min närmaste omgivning. Släng iväg en kommentar när ni har testat och berätta hur det känns. Många kramar från mig.
Fem dagar har gått sedan jag skrev sist. Jag tänker tillbaka ett par år och minns hur jag kunde få ångest när det gick för lång tid mellan uppdateringarna. Då var det verkligen inte tal om några dagar, utan timmar. Jag minns hur jag som besatt kunde smita iväg för att godkänna era kommentarer när jag hade goda vänner hemma på middag. "Men vart tog Stina vägen.. Ja, gissa tre gånger.." Jag tror vi kan konstatera att jag inte var något vidare sällskap på den tiden, haha. Någon sann lycka kände jag nog inte heller.
Det för tanken vidare. Någon som känner igen känslan av att ständigt vara någon annanstans än just här? Tidigare tog jag sällan vara på stunder som gavs. Jag levde oftast i det förflutna - funderandes och ältandes - eller för morgondagen i väntan på bättre dagar. En mysig utflykt med familjen blev till ett underhållande bildspel på bloggen och andra speciella tillfällen i livet var sällan något jag upplevde där och då eftersom jag ständigt lät mig hindras av tankar som "vad ska jag hitta på sen?" eller "oh, potentiellt bloggmaterial på g", varpå kameran åkte fram. Snacka om att förlora betydelsefull tid här på jorden som borde upplevas här och nu från första parkett, och inte genom någon sabla kameralins! Snart hade ögonblicket gått mig förbi, det spontana ögonblick i nuet som hade gett mig möjligheten att på riktigt komma i kontakt med mig själv så som jag är. Men jag var inte i ögonblicket, utan någon annanstans.
Ibland kan jag känna mig lite som en robot när det kommer till mitt sätt att tänka, känna och handla. En förprogrammerad robot som dag ut och dag in följer ett och samma mönster, omedveten om vad jag sker just i denna stund, oförmögen att påverka och förändra. Jag refererar mycket till mitt tidigare bloggande men det finns ju så mycket annat här i livet och allra främst inom oss som gör att vi kan känna oss frihetsberövade, inlåsta i våra egenbyggda fängelsen där vi inte kan vara oss själva fullt ut vilket gör det omöjligt att på riktigt leva i dessa spontana ögonblick. Jag tänker på invanda mönster, våra egna och andras krav, vanor, känslor och inte minst rädslor som begränsar oss i vårt vardagliga liv.
Jag tar ett färskt exempel. Igår när jag satt på den fullsatta bussen in till stan registrerade jag en kille komma gåendes med fingrarna i plånboken efter att ha betalat för sin biljett. Rätt som det var hörde jag ett klirr från golvet varpå jag såg en guldtia rulla iväg. Killen tittade ned men gick snart vidare. Ingen annan än jag verkade uppfatta vad som hände och min första tanke var naturligtvis att snabbt resa mig upp, ta guldtian, ropa efter killen och sedan ge den till honom. Men något hejdade mig och jag satt kvar, blickandes på pengen som låg och glänste under grannens stol. Nu kändes det som att det var för sent att göra något åt saken för tänk hur dumt det hade sett ut om jag började krypa där på golvet för att sedan gå längst bak i bussen och ge tillbaka denna främmande människa hans tappade peng. Innerst inne visste jag att det enbart skulle ha uppskattats men trots det valde jag att inget göra. Sedan kom min hållplats och jag, med mitt något dåliga samvete, steg av.
Ett liknande scenario kan vara att det kommer en tant som behöver hjälp med att komma upp med sin rollator. Jag som är en ganska snäll och ödmjuk person vill inget hellre än att hjälpa men ändå väntar jag för att se om någon annan hinner dit före mig, istället för att snabbt och lätt hoppa upp ur sätet och hjälpa denna människa och i samma stund berika mitt eget liv. Skitsamma om jag gör fel för vad är det värsta som kan hända? Egentligen? Och ja, oftast är det ju någon hjälpsam person som hinner dit före mig, trots att jag satt närmare och ännu en gång har min osäkerhet på min egna förmåga fått vatten på sin kvarn. Det handlar sällan om lathet eller arrogans, utan snarare om inre rädslor och mentala blockeringar som tar allt för stor plats i mitt, och kanske ditt liv också. Det gör det svårt för oss att verkligen få ut maximalt av våra liv, kanske har ni själva funderat över det? Det må låta konstigt för er som inte alls har dessa "besvär" men jag är helt säker på att det är många där ute som känner igen sig.
Jag beundrar er som bara kör på utan att tänka allt för mycket - Du kvinna som inte tvekade en sekund på att springa fram och hjälpa med mig barnvagnen häromdagen när jag skulle ta mig in i bussen. Och du som inte var rädd för att visa alla din glädje inne på ICA i fredags. Han nynnade som aldrig förr och såg allmänt lycklig ut - Det var ju fredag! Min första tanke var "men vad är det där för en tok?". Lika fort slog det mig att hans glädje just hade smittat av sig och på vägen hem gick jag och nynnade på samma låt, haha. Vem vet, karln kanske var lite tokig men vem orkar bry sig om det när det bara är så härligt med människor som går lite utanför den osynliga mall av normer som vårt samhälle består av. Jag tror att de som gör det, de som går sin egna väg utan att låta sig påverkas för mycket av omgivningen lever ett rikare liv, just för att de verkligen befinner sig i ögonblicket utan störningsmoment. Men å andra sidan så ska inte jag sitta här och tro, vi är alla olika och vi har alla olika världar där vi värderar olika. Det som innebär ett rikare liv för mig behöver inte göra det för någon annan. Allt är inte heller svart eller vitt, den ena dagen behöver inte vara den andra lik. Men ni förstår poängen.
Nu har jag kommit in på flera olika spår som säkert gör denna text svår att läsa och förstå. Jag brainstormar som vanligt om något som jag funderat mycket på senaste tiden. Detta med att ta vara på livet, att leva fullt ut och i varje ögonblick. Att inte låta det förgångna styra och inte heller framtiden då vi inte vet något alls om den. Jo, en sak vet vi och det är att vi alla en dag ska dö. Med den vetskapen borde vi förstå att nuet är det enda vi kan påverka, det är där vår fulla potential finns och där är nyckeln till all förändring, balans och harmoni. Att leva i nuet är en konst men låt detta inlägg bli som en liten påminnelse om att det är idag som räknas. Att vi därmed ska glömma det som varit eller sluta drömma om det som komma skall är inte sagt men det ska inte behöva påverka oss så till den grad att vi slutar leva i ögonblicket. Det är som sagt då och bara då vi har möjlighet att på riktigt komma i kontakt med oss själva precis så som vi är och när vi väl har gjort det, det är då vi har chansen att påverka våra liv och vår framtid precis så som vi vill. Morgondagen är ett oskrivet blad, men nuet bestämmer vi själva över!
Sedan jag blev mamma är jag bättre på att leva i stunden. Jag har väl egentligen inte så mycket till val. Mayia har protesterat otaliga gånger under tiden som jag skrivit detta inlägg och när hon gör det funkar det inte att säga "Mayia, sluta nu, mamma måste blogga" utan man får helt enkelt ta ett djupt andetag, lägga bort allt man sysslar med för en tid, stänga ned datorn och sedan ägna all tid åt henne, här och nu just i denna stund. För att sedan återuppta det jag gjorde när det passar. Det kan kännas frustrerande ibland men med lite extra eftertanke inser jag att det bara är positivt. När det gäller mina egna inre begränsningar och mentala blockeringar så kämpar jag dagligen med dessa och varje litet framsteg är en vinst. Livet är en gåva, vi har bara ett och det är alltför kort. Låt oss göra det bästa av det, idag!
Vill ni göra en liten övning tillsammans med mig?
Okej, då kör vi.
♥Tänk på tre saker som du ser just nu (jag ser min lila orkidé på bordet)
♥Uppmärksamma tre saker du hör just nu (jag hör att regnet smattrar mot fönstret)
♥Registrera tre saker du känner just nu (jag känner tangentbordet mot mina fingrar)
-När du gjort detta, börja om med två saker du ser, hör och känner. Sluta upp med en sak av varje. Därefter kommer du förhoppningsvis märka av ett inre lugn och att du faktiskt blivit mer medveten om nuet. En enkel men effektiv övning som jag brukar göra så ofta jag kan för att lugna mitt inre och bli mer närvarande och fokuserad på det som händer precis just nu, i min närmaste omgivning. Släng iväg en kommentar när ni har testat och berätta hur det känns. Många kramar från mig.
mammas chokladbollar
Som ni vet säljer jag ju godis och kakor och chokladbollar, och jag kan säga er som beställt chokladbollar:
Ni blir inte besvikna.
Det vattnas fruktansvärt mycket i munnen av bara lukten, och när man väl börjat äta dem kan man inte sluta.
Allt är sålt, förutom fyra lådor Helgas Hemliga Chokladdrömmar (cookies).
Men vi kommer idag att göra en ny beställning, förmodligen blir det Lillans Lösgodis och Chokladbollar. Så om någon är sugen på att beställa som missat det, gör det nu!
60 kronor lådan.
Ni blir inte besvikna.
Det vattnas fruktansvärt mycket i munnen av bara lukten, och när man väl börjat äta dem kan man inte sluta.
sjuukt goda.
Allt är sålt, förutom fyra lådor Helgas Hemliga Chokladdrömmar (cookies).
Men vi kommer idag att göra en ny beställning, förmodligen blir det Lillans Lösgodis och Chokladbollar. Så om någon är sugen på att beställa som missat det, gör det nu!
60 kronor lådan.
dag 17, premär för skinnjackan!
tisdagkväll
Hej!
Har spenderat kvällen i stallet, sitter nu nyduschad med min andra kopp te och har målat naglarna i mint.
Love it, men precis som jag läst på Emmas blogg är borsten på IsaDora Wide Brush rätt kass. Färgen kompenserar upp.
Have a nice night!
Har spenderat kvällen i stallet, sitter nu nyduschad med min andra kopp te och har målat naglarna i mint.
Love it, men precis som jag läst på Emmas blogg är borsten på IsaDora Wide Brush rätt kass. Färgen kompenserar upp.
Have a nice night!
tuesday afternoon
Nu sitter jag hemma och väntar på familjen så att vi kan äta mormors mat! Kanon.
Mamma har kommit hem idag, och hon tycker väl det är roligt att vara hemma men lite jobbigt.
Har nu hittat en bild på sysslingen! På webbisar. Kul med tillskott i släkten, fast vi tyvärr inte har så mycket till kontakt...
Jag har gått på stan och dreglat efter kläder tillsammans med Sophia och Angelica, och därefter har Angelica och jag tränat. Haha, jag provade en body som såg cool ut, i XS, som jag i stort sett alltid har när det gäller tighta kläder. Fick kämpa för att få på och av, för att sedan upptäcka att det var en dragkedja som man skulle dra upp! S m a r t man kände sig då, men man slapp åtminstone tro att man blivit fetare.
Därefter tränade jag och Ange, trots noll motivation klarade jag mig igenom hela styrketräningsprogrammet! Bra. Bli stark och bränna kalorier känns alltid bra efteråt.
Mamma har kommit hem idag, och hon tycker väl det är roligt att vara hemma men lite jobbigt.
Har nu hittat en bild på sysslingen! På webbisar. Kul med tillskott i släkten, fast vi tyvärr inte har så mycket till kontakt...
Jag har gått på stan och dreglat efter kläder tillsammans med Sophia och Angelica, och därefter har Angelica och jag tränat. Haha, jag provade en body som såg cool ut, i XS, som jag i stort sett alltid har när det gäller tighta kläder. Fick kämpa för att få på och av, för att sedan upptäcka att det var en dragkedja som man skulle dra upp! S m a r t man kände sig då, men man slapp åtminstone tro att man blivit fetare.
Därefter tränade jag och Ange, trots noll motivation klarade jag mig igenom hela styrketräningsprogrammet! Bra. Bli stark och bränna kalorier känns alltid bra efteråt.
dålig inspiration
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva these days....
Idag har jag rätt mycket jobb i skolan. Därefter ska vi nog försöka sälja kakor, och jag vill träna.
Allt kommer förmodligen inte att hinnas med.
Igår åkte jag till stan och köpte en tröja till mamma, gick till synsam och fick som vanligt dåliga besked. Jag hämtade även ut mina nya p-piller, cilest.
Sen åkte jag till J:s jobb. Vi åkte till sjukhuset, jag hälsade på mamma och han signade upp sig som blodgivare.
Sen åkte vi och åt på rixos, jag sallad och han kebabtallrik. Mumms! Inatt sov han hos mig, mysigt att ha honom bredvid som vanligt.
GRATTIS, vill jag säga till Anna och Weine som igår blev föräldrar för tredje gången, till min nya syssling. En flicka. Hoppas hela familjen är lycklig och mår bra!
Idag har jag rätt mycket jobb i skolan. Därefter ska vi nog försöka sälja kakor, och jag vill träna.
Allt kommer förmodligen inte att hinnas med.
Igår åkte jag till stan och köpte en tröja till mamma, gick till synsam och fick som vanligt dåliga besked. Jag hämtade även ut mina nya p-piller, cilest.
Sen åkte jag till J:s jobb. Vi åkte till sjukhuset, jag hälsade på mamma och han signade upp sig som blodgivare.
Sen åkte vi och åt på rixos, jag sallad och han kebabtallrik. Mumms! Inatt sov han hos mig, mysigt att ha honom bredvid som vanligt.
GRATTIS, vill jag säga till Anna och Weine som igår blev föräldrar för tredje gången, till min nya syssling. En flicka. Hoppas hela familjen är lycklig och mår bra!
måndagens och tisdagens
så här ser jag ut både måndag och tisdag
svart tunika, svarta strumpbyxor, röda läppar
svart tunika, svarta strumpbyxor, röda läppar
söndagslooken
Jag. vågigt hår
randigt, jeans, klackar, parkas
min snygging
uppdatering
Hej!
Måndag, klockan är tjugo i tolv, lunch äten, häst riden, stall fixat. Idag ska jag till stan och gå till optikern, kanske gå på ikea, kanske hälsa på mamma. Vara med J.
Ska berätta om helgen i vääldigt stora drag.
Lördagen
1 mils uteritt (1 timme)
1 mils promenad med pappa och hunden Alexia (2 timmar)
Myskväll med Jesper
Söndagen
Vaknade hos J
In till stan och lekte
Åkte till ridhus och hoppade och min häst var fantastisk.
Har lite dålig inspiration just nu, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Så det får vara, för ögonblicket. Puss på er!
Måndag, klockan är tjugo i tolv, lunch äten, häst riden, stall fixat. Idag ska jag till stan och gå till optikern, kanske gå på ikea, kanske hälsa på mamma. Vara med J.
Ska berätta om helgen i vääldigt stora drag.
Lördagen
1 mils uteritt (1 timme)
1 mils promenad med pappa och hunden Alexia (2 timmar)
Myskväll med Jesper
Söndagen
Vaknade hos J
In till stan och lekte
Åkte till ridhus och hoppade och min häst var fantastisk.
Har lite dålig inspiration just nu, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Så det får vara, för ögonblicket. Puss på er!
Svar
Svar till Helene:
Tack, sjalen är från H&M! Kram
Tack, sjalen är från H&M! Kram
Jäkla skitkväll
Beskvikelse är en riktigt vidrig jäkla känsla, en av de värsta tycker jag.
Den här kvällen har varit A L L T jag inte velat, och inte tänkt mig eller trott. Eller förväntat mig.
Den har varit I N G E N T I N G som jag önskat, och planerat.
Jag är så jävla trött på att alltid vara den drivande, den som tar intiativ.
Jag är trött på att lösa problem.
Jag är trött på att alltid behöva fixa det jag vill ha själv.
Jag är trött på att ingen fattar vad jag behöver.
Jag är trött på att vara missnöjd
Just nu vill jag bara vara den skrikande surande bitchen, som någon tar hand om och gör glad och ger vad hon egentligen vill ha.
Med betoning på det senare. Just nu är jag bara det första.
Men allt som finns är tystnad, ensamhet, ingen vilja
Den här kvällen har varit A L L T jag inte velat, och inte tänkt mig eller trott. Eller förväntat mig.
Den har varit I N G E N T I N G som jag önskat, och planerat.
Jag är så jävla trött på att alltid vara den drivande, den som tar intiativ.
Jag är trött på att lösa problem.
Jag är trött på att alltid behöva fixa det jag vill ha själv.
Jag är trött på att ingen fattar vad jag behöver.
Jag är trött på att vara missnöjd
Just nu vill jag bara vara den skrikande surande bitchen, som någon tar hand om och gör glad och ger vad hon egentligen vill ha.
Med betoning på det senare. Just nu är jag bara det första.
Men allt som finns är tystnad, ensamhet, ingen vilja
Kinibi
Linn: Bikini
Kinibi...
Fia: Va?
Linn: Kinibi.
Fia: Ehh....?
Linn: Kinibi! Bikini - kinibi!
Fia: Vad tusan är kinibi??
...
Kinibi...
Fia: Va?
Linn: Kinibi.
Fia: Ehh....?
Linn: Kinibi! Bikini - kinibi!
Fia: Vad tusan är kinibi??
...
Den sista oskulden..
Nu släpper jag bomben. Jag planerar att bli av med min oskuld ikväll.
Tillsammans med Jesper.
Alltså, min Ben and Jerrys-oskuld såklart!
Vi planerar en myskväll med mys, titta film, äta ost och kex och äta Ben n Jerrys, som jag önskade, för det har jag aldrig gjort!
Skandal, jag vet, eftersom alla säger att Ben and Jerrys är glassarnas glass. Glassen med stort G. Kungen i Glassland.
Jag ska mista Oskulden med smaken half baked. (Tror jag, det är J som ska handla ;) )
Vilken är DIN favorit?
Tillsammans med Jesper.
Alltså, min Ben and Jerrys-oskuld såklart!
Vi planerar en myskväll med mys, titta film, äta ost och kex och äta Ben n Jerrys, som jag önskade, för det har jag aldrig gjort!
Skandal, jag vet, eftersom alla säger att Ben and Jerrys är glassarnas glass. Glassen med stort G. Kungen i Glassland.
Jag ska mista Oskulden med smaken half baked. (Tror jag, det är J som ska handla ;) )
Vilken är DIN favorit?
rast
Hej!
har lektion där jag jobbar med det svåra fördjupningsarbetet, men just nu är det rast.
Jag behöver verkligen fler svar på enkäten, minst 30 fler svar!
Så om du inte har svarat, gör det!
ENKÄT
sitter och läser H&M magazine, vår 2010.
Tycker det är bra att H&M har en egen mode och inspirationstidning! Det behöver inte vara svindyrt bara för att det är snyggt, det visar att mode är något för alla!
måste bara ha den här klänningen i vår/sommar!
har lektion där jag jobbar med det svåra fördjupningsarbetet, men just nu är det rast.
Jag behöver verkligen fler svar på enkäten, minst 30 fler svar!
Så om du inte har svarat, gör det!
ENKÄT
sitter och läser H&M magazine, vår 2010.
Tycker det är bra att H&M har en egen mode och inspirationstidning! Det behöver inte vara svindyrt bara för att det är snyggt, det visar att mode är något för alla!
måste bara ha den här klänningen i vår/sommar!
Äntligen fredag!
Nu är det äntligen äntligen fredag!
Har engelskalektion, men tänkte blogga igen lite senare.
Tills dess ska jag bara visa er hur jag ser ut idag :)
Mina kära nya strumpor och mina älskade tossor :)
Mammas
fläta
klippt långärmad t-shirt
Har engelskalektion, men tänkte blogga igen lite senare.
Tills dess ska jag bara visa er hur jag ser ut idag :)
Mina kära nya strumpor och mina älskade tossor :)
Mammas
fläta
klippt långärmad t-shirt
Godnatt omvärlden!
Pjuh, har nu gjort lite skolarbete men det är MASSOR kvar.
Ska nu smörja mina stackars torra händer (snyft) och sen gå ner till ett stökigt rum med en säng i kaos (snyft).... Ensam (snyft)...
Nejnej, slut med självömkan. Det här kommer att gå BRA, liksom alltid annars. Och i morgon ska jag och J städa rummet. Gullerumpa som lovar att hjälpa mig :) Hans päron vill även äta med oss (undra om dom minsann tycker om mig!? Har de något val...?) men får allt se hur det blir med den saken, eftersom jag har en häst och ett späckat liv.
Vill mest av allt bara ha en ENSAM myskväll med J. Alltså, jag OCH han ensamma. Med ost och kex, en renbäddad säng, godis och en film och så vidare.
Nåja, nu ska jag gå så jag äntligen kan få vakna med den underbara tanken av att det är fredag.
Godnatt!
Ska nu smörja mina stackars torra händer (snyft) och sen gå ner till ett stökigt rum med en säng i kaos (snyft).... Ensam (snyft)...
Nejnej, slut med självömkan. Det här kommer att gå BRA, liksom alltid annars. Och i morgon ska jag och J städa rummet. Gullerumpa som lovar att hjälpa mig :) Hans päron vill även äta med oss (undra om dom minsann tycker om mig!? Har de något val...?) men får allt se hur det blir med den saken, eftersom jag har en häst och ett späckat liv.
Vill mest av allt bara ha en ENSAM myskväll med J. Alltså, jag OCH han ensamma. Med ost och kex, en renbäddad säng, godis och en film och så vidare.
Nåja, nu ska jag gå så jag äntligen kan få vakna med den underbara tanken av att det är fredag.
Godnatt!
Torsdagkväll - snart fredag!
Hejsan allihopa, jag sitter här och ska faktiskt försöka plugga lite...
Men att planera morgondagen, blogga, läsa andras bloggar och så vidare känns mycket mer lockande. Undrar varför, kanske för att det är ett svårt, jobbigt arbete jag har framför mig?
Vet ni vad, Yellow Label Tea från Lipton och en Falu råg-rut med ost är nog bland det bästa som finns just nu. Fast en toast skulle inte sitta helt fel.
Saknar min mamma!
Mamma i oktober. Shit vad snygg hon var. ÄR. Mamma, du kan bli bra på kort. Bara du inte vet om att man fotar!
Men att planera morgondagen, blogga, läsa andras bloggar och så vidare känns mycket mer lockande. Undrar varför, kanske för att det är ett svårt, jobbigt arbete jag har framför mig?
Vet ni vad, Yellow Label Tea från Lipton och en Falu råg-rut med ost är nog bland det bästa som finns just nu. Fast en toast skulle inte sitta helt fel.
Saknar min mamma!
Mamma i oktober. Shit vad snygg hon var. ÄR. Mamma, du kan bli bra på kort. Bara du inte vet om att man fotar!
Kakor och godis
Har fått förfrågan om hur mycket burkarna innehåller:
Lillans Lösgodis: 615 gram
Helgas Hemliga Chokladdrömmar: ca 32 kakor/550 gram
Mammas chokladbollar: 20 bollar/600 gram
Lillans Lösgodis: 615 gram
Helgas Hemliga Chokladdrömmar: ca 32 kakor/550 gram
Mammas chokladbollar: 20 bollar/600 gram
Enkät!
Hej!
Torsdag morgon och det värker nästan i magen av stress inför terminens största fördjupningsarbete...
Har ni tid en minut?
ALLA kan svara på den här enkäten som handlar om miljö, det är bara fyra frågor och går jättefort!
Enkät miljö!
Tack för att ni hjälper mig!
Torsdag morgon och det värker nästan i magen av stress inför terminens största fördjupningsarbete...
Har ni tid en minut?
ALLA kan svara på den här enkäten som handlar om miljö, det är bara fyra frågor och går jättefort!
Enkät miljö!
Tack för att ni hjälper mig!
TACK :)
Tack så hemskt mycket alla som vill köpa kakor och godis av mig!!!
Blir så glad! Fortsätter att ta in beställningar :)
K r a m!
Svar till Emma, ja vi får hitta på ett sätt själva :)
Blir så glad! Fortsätter att ta in beställningar :)
K r a m!
Svar till Emma, ja vi får hitta på ett sätt själva :)
Dagens, dag elva
Har en avslappnad look idag, svarta jeans, vitt luftigt linne, grå cardigan, sjal och smycken, naturliga naglar.
Gillar halsbandet som även påminner om hur jag (vi) måste tänka i dessa tider.
KAKOR!
Vi har ett projektarbete i skolan nu som går ut på att man ska tjäna MEST pengar. Min grupp (Jag, Angelica, Sophia) vill vinna och det ska DU hjälpa oss med tycker jag! :)
Om vi vinner kommer vi att få ALLA gruppers inkomst. Det kan bli rätt mycket pengar.
Mammas Chokladbollar
Helgas Hemliga Chokladdrömmar
Lillans Lösgodis
Visst vill du ha en av varje? Burkarna kostar 60 kronor styck.
Stödj oss, snälla!
Om vi vinner kommer vi att få ALLA gruppers inkomst. Det kan bli rätt mycket pengar.
Mammas Chokladbollar
Helgas Hemliga Chokladdrömmar
Lillans Lösgodis
Visst vill du ha en av varje? Burkarna kostar 60 kronor styck.
Stödj oss, snälla!
Nyttiga brudarna
Jag och tjejerna käkade på Max i måndags, så bra gick min nyttiga veckas första dag ;) Men efter det har jag varit duktig
Mmm, ister...
Mmm, ister...
Onsdag
Halva veckan avklarad. Det är så det känns, som att man ska orka igenom varje vardag (skoldag) sen har man två dagar. Sen är det transportsträcka igen, till de två dagarna. Det är tråkigt, vill inte att det ska vara så det känns. Men så är det. Det hade ju varit mycket bättre att njuta av varje veckodag, kunna fånga dagarna till max.
Igår gick jag och la mig tio i nio, helt slut. Hälsade på mamma på sjukhuset innan det.
Hoppas dagen går fort, och veckan går fort. Hoppas jag vinner på lotto!
Måste väl berätta förresten, jag valde att ta p-pillret Celest istället för Neovletta, det brukar funka för tjejer som haft problem med "nedstämdhet" med Neovletta. Håller tummarna.
Igår gick jag och la mig tio i nio, helt slut. Hälsade på mamma på sjukhuset innan det.
Hoppas dagen går fort, och veckan går fort. Hoppas jag vinner på lotto!
Måste väl berätta förresten, jag valde att ta p-pillret Celest istället för Neovletta, det brukar funka för tjejer som haft problem med "nedstämdhet" med Neovletta. Håller tummarna.
Tisdag
Godmorgon! Det är tisdag and I feel young, sexy, lovely today!
Är litelite mör i vänstra låret idag, eftersom jag för det första druttade omkull på curling-isen igår (curling var för övrigt skitkul!) och för det andra var min häst så vänlig att skutta av mig igårkväll. Love you anyway!
Jespers verk
Idag ska jag till Synsam på återbesök, hoppas hoppas att jag nu slipper glasögonen! Därefter ska jag till UM och skaffa nya p-piller, hoppas på att hitta något som fungerar bättre för mig.
Snabba tips? Jag har Neovletta 28 nu.
Är litelite mör i vänstra låret idag, eftersom jag för det första druttade omkull på curling-isen igår (curling var för övrigt skitkul!) och för det andra var min häst så vänlig att skutta av mig igårkväll. Love you anyway!
Jespers verk
Idag ska jag till Synsam på återbesök, hoppas hoppas att jag nu slipper glasögonen! Därefter ska jag till UM och skaffa nya p-piller, hoppas på att hitta något som fungerar bättre för mig.
Snabba tips? Jag har Neovletta 28 nu.
picture
monday...
Hej!
Sitter helt ensam i vårt stora hus och försöker leka med PhotoShop, skapa en ny header till mammas blogg, men allting jäklas förstås bara...
Hon har ju köpt en systemkamera, så en massa vackra bilder har fotats! Jag vill gärna göra en snygg header till henne... Men nu är det som det är och det får bli en annan dag.
Min fina pojkvän följde i söndags med ut och gick när jag red. I själva verket var vi ett gäng: Jag, Juli, Lina, Chicko, Alexia, Leo, Pappa och Jesper. Jesper fotade en massa jättefina bilder som jag såklart ska visa er. Någon gång när jag har tid.
Nu ska jag äta lite middag... Roligt när man är själv! Resten av familjen är på sjukhuset, förutom Tom som är i Berga (lumpen). Jag har ju som bekant en häst att sköta.
Jag ska åtminstone visa er mina nya coola brillor.
Ny vit kajal och finfina strumpor
Ska uppdatera mer i morgon
Sitter helt ensam i vårt stora hus och försöker leka med PhotoShop, skapa en ny header till mammas blogg, men allting jäklas förstås bara...
Hon har ju köpt en systemkamera, så en massa vackra bilder har fotats! Jag vill gärna göra en snygg header till henne... Men nu är det som det är och det får bli en annan dag.
Min fina pojkvän följde i söndags med ut och gick när jag red. I själva verket var vi ett gäng: Jag, Juli, Lina, Chicko, Alexia, Leo, Pappa och Jesper. Jesper fotade en massa jättefina bilder som jag såklart ska visa er. Någon gång när jag har tid.
Nu ska jag äta lite middag... Roligt när man är själv! Resten av familjen är på sjukhuset, förutom Tom som är i Berga (lumpen). Jag har ju som bekant en häst att sköta.
Jag ska åtminstone visa er mina nya coola brillor.
Ny vit kajal och finfina strumpor
Ska uppdatera mer i morgon
Just nu...
Sitter jag och njuter av varm choklad med vispgrädde. Tinar efter ridturen, för att snart gå ut i stallet och jobba igen. Idag ska hela familjen hälsa på mamma!
Pajbak!
Synd att det är lite dålig kvalité... En persikopaj och en päronpaj blev det, kanongoda!
Fredagens outfit
Lackleggings vila, tunika gina tricot, midjeskärp h&m
Hong kong från Mavala på naglarna. Sämst bild. 
Mittbena för första gången i mitt liv ungefär, skippade mascaran. Den ena bilden är redigerad med en iPhone-applikation som heter MoreBeute. Tycker mest att bilderna blir ljusare.
Lördagmorgon
Godmorgon!
Pajerna var gudomliga, måste jag bara säga. Ska ta med en till mamma idag när vi hälsar på henne ;)
Nu ska jag ut i stallet, och fixa och rida för första gången på en vecka och två dagar.
Jag och min älskling på träningsläger i somras. Världens finaste häst!
Och en parantes:
Pajerna var gudomliga, måste jag bara säga. Ska ta med en till mamma idag när vi hälsar på henne ;)
Nu ska jag ut i stallet, och fixa och rida för första gången på en vecka och två dagar.
Jag och min älskling på träningsläger i somras. Världens finaste häst!
Och en parantes:
(Fy *** vad jag är shoppingsugen!)
Fredagkväll
Hej!
Jag och J har bakat nu, och väntar på att pajerna ska svalna så vi kan provsmaka.
Ni ska få se bilder sen, synd att de bara är tagna med mobilkameran ;) (är väl dugliga, tagna med min iPhone 3Gs.)
Har länge tänkt att berätta om bloggarna jag läser, men det får bli en annan dag.
Dock vill jag tipsa om en superbra matblogg jag tog inspiration från idag!
Kalasgott
Hoppas alla har ett härligt fredagsmys, det har jag.
Puss
Jag och J har bakat nu, och väntar på att pajerna ska svalna så vi kan provsmaka.
Ni ska få se bilder sen, synd att de bara är tagna med mobilkameran ;) (är väl dugliga, tagna med min iPhone 3Gs.)
Har länge tänkt att berätta om bloggarna jag läser, men det får bli en annan dag.
Dock vill jag tipsa om en superbra matblogg jag tog inspiration från idag!
Kalasgott
Hoppas alla har ett härligt fredagsmys, det har jag.
Puss
Fredagsplaner
Hej!
Nu är jag lite smått irriterad. Faktiskt.
Jag fick en idé om att jag ville baka någon gång i helgen, pajer. Det är ju så gott!
Jesper nappade på idén, så nu har vi bestämt att vi ska göra det :). Förmodligen ikväll. Det ska bli mys, men enligt alla andra är man tydligen vrickad om man bestämmer sig för att ägna fredagen åt att baka paj med sin pojkvän?
Jag har ledsnat ganska mycket på att festa, det kan vara kul någon gång ibland (OM det är en bra fest). Men inte varje helg. Måste man festa varje helg för att vara "normal"? Då får jag väl vara onormal då, för jag är inte intresserad av att endast supa jämt.
Sen är det väl så att min pojkvän och även hans vänner är lite äldre än till exempel mina klasskompisar. Så de anser nog att de skulle skämmas litegrann om de höll på med samma beteende också, de anser nog att det är lite s.k. fjortisaktigt.
Jaja, man ska lyssna på människor som får en att må bra och tillåter en att vara den man är. Och resten kan ju slänga sig i väggen ;)
Paj, here i come! På en fredag.
För att jag är Jag och inte som du.
Nu är jag lite smått irriterad. Faktiskt.
Jag fick en idé om att jag ville baka någon gång i helgen, pajer. Det är ju så gott!
Jesper nappade på idén, så nu har vi bestämt att vi ska göra det :). Förmodligen ikväll. Det ska bli mys, men enligt alla andra är man tydligen vrickad om man bestämmer sig för att ägna fredagen åt att baka paj med sin pojkvän?
Jag har ledsnat ganska mycket på att festa, det kan vara kul någon gång ibland (OM det är en bra fest). Men inte varje helg. Måste man festa varje helg för att vara "normal"? Då får jag väl vara onormal då, för jag är inte intresserad av att endast supa jämt.
Sen är det väl så att min pojkvän och även hans vänner är lite äldre än till exempel mina klasskompisar. Så de anser nog att de skulle skämmas litegrann om de höll på med samma beteende också, de anser nog att det är lite s.k. fjortisaktigt.
Jaja, man ska lyssna på människor som får en att må bra och tillåter en att vara den man är. Och resten kan ju slänga sig i väggen ;)
Paj, here i come! På en fredag.
För att jag är Jag och inte som du.
gårdagen
Igår efter skolan tränade jag på friskis trots att jag var sjukt trött.
Det kändes bra, och jag har nog aldrig svettats så mycket som då!
Därefter kilade jag ner på stan och uträttade en del ärenden, på darrande ben på höga klackar, med en väska som vägde 25 kg... Efter en en och en halv timmes träning och inte mat på sex timmar var det det sista jag hade velat göra ungefär. När jag inte ORKAR köpa en tröja för en tjugolapp, då är det illa. Superilla.
Köpte i allafall mina beloved solglasögon. Nu är de miiiina :)
Köpte minneskort till mammas nya kamera! Har jag berättat om den? Nähä. En annan gång, jag är trött. Jag ska gå på rast nu.
Uppdaterar senare :) Love
Det kändes bra, och jag har nog aldrig svettats så mycket som då!
Därefter kilade jag ner på stan och uträttade en del ärenden, på darrande ben på höga klackar, med en väska som vägde 25 kg... Efter en en och en halv timmes träning och inte mat på sex timmar var det det sista jag hade velat göra ungefär. När jag inte ORKAR köpa en tröja för en tjugolapp, då är det illa. Superilla.
Köpte i allafall mina beloved solglasögon. Nu är de miiiina :)
Köpte minneskort till mammas nya kamera! Har jag berättat om den? Nähä. En annan gång, jag är trött. Jag ska gå på rast nu.
Uppdaterar senare :) Love
Dagens, dag fyra
Linne (VeroModa), kjol (Monki), strumpbyxor.
DinSko
dålig
idag har jag gjort ett matteprov i skolan vilket gick jättebra!
Resten av dagen har jag totalt slösat bort, vilket betyder att jag har en ogjord uppgift... dumt, men jag orkade inte.
Hem och äta risifrutti och rida!
Resten av dagen har jag totalt slösat bort, vilket betyder att jag har en ogjord uppgift... dumt, men jag orkade inte.
Hem och äta risifrutti och rida!
gaaaahhhhhh...!!
Please be mine!
Haha, galenskap är på alstring.
Förresten är det väl dags att inhandla "den lilla beiga" nu. Så man kan vara lite moderiktig i vår, om man nu skulle bry sig om det ;)
Jag längtar längtar längtar till vår och sommar!
Jag har redan en massa solglasögon, är lite av en samlare... Men dessa SKA jag införskaffa, SNARAST. Imorgon? Så jag kommer att se skitcool ut när jag börjar övnignsköra;) Måste ha solbrillor då, annars blir jag bländad.
Älskar!
Haha, galenskap är på alstring.
Förresten är det väl dags att inhandla "den lilla beiga" nu. Så man kan vara lite moderiktig i vår, om man nu skulle bry sig om det ;)
Jag längtar längtar längtar till vår och sommar!
Jag har redan en massa solglasögon, är lite av en samlare... Men dessa SKA jag införskaffa, SNARAST. Imorgon? Så jag kommer att se skitcool ut när jag börjar övnignsköra;) Måste ha solbrillor då, annars blir jag bländad.
Älskar!
New
Ny design, är för tillfället rätt nöjd. Men det lär ju ändras, sista tiden har det ju varit en gång i veckan minst...
progress?
Jag har fått en kommentar på min senaste inlägg:
du e så ful
Avsändare: fittretard
Mailadress: [email protected]
Nu borde jag ju egentligen inte uppmärksamma det här, därför att det är just uppmärksamhet som föder såna här människor. Men jag kan inte låta bli.
Haha!
du e så ful
Avsändare: fittretard
Mailadress: [email protected]
Nu borde jag ju egentligen inte uppmärksamma det här, därför att det är just uppmärksamhet som föder såna här människor. Men jag kan inte låta bli.
Haha!
blir de också bra människor...?
Jag blir så himla ledsen över mina småsyskon.
Billy 11 år, Nikita och Joel 9 år. Och det enda de bryr sig om är sig själva, datorn och tv:n. Joel är i grund och botten en toppenkille, snäll, älskvärd och verkar bry sig om andra människor.
Men jag antar att omgivningen påverkar även honom. Jag älskar mina småsyskon, alla tre. Men hur de är och vad de gör, vad de säger och hur de verkar tänka gör mig så jäkla förtvivlad!
Idag när jag kom hem satt de alla tre framför tv:n, blickarna fastetsade. Jag slängde en blick in i köket och såklart låt mackor framme, brödtoasten stod framme och vid tv:n stod glas, låg apelsinskal o.s.v.
Jag är en hetlevrad människa och tänder till alldeles för fort. Säger åt dem att de såklart måste plocka undan. INGEN reaktion. Fortsätter prata med dem. INGEN reaktion, de ignoerar totalt. Stänger av tv:n, det blir en jävla liv och de slår på. INGEN annan reaktion.
De vet inte vad kärlek är. De har INGEN VILJA att hjälpa till, ingen vilja att vara med familjen, ingen vilja till övers för nåt annat än sig själva. Kallhjärtade, elaka.
Svaren man får när man försöker få dem att hjälpa till är: barnarbete, jävla häxa, du gör ju ingenting, jävla sminkpadda, you name it. Jag kanske inte är trevligast i världen, men försöker vara snäll, försöker få dem att inse att man måste hjälpas åt i en familj, speciellt när mamma inte kan göra någonting.
De gör INGENTING om man inte tvingar dem och tjatar på dem. Ställer inte ens in efter sig själva i diskmaskinen på eget bevåg.
De är hopplösa. Hjälp? Mamma och pappa blundar hårt för detta, det är ju deras egna barn... perfekta... de blir bara arga när man kommer med någon kommentar om att de kanske borde vara lite mer konkreta och konsekventa. '
Förutom att mina småsyskon faktiskt (låter löjligt) är de som mest bryter ner mig psykiskt så är det också väldigt hårt tycker jag att leva i en vardag där jag inte känner något som helst samspel och måste vara en gormande storasyster för att få något att hända. Jag vill inte vara den människan.
Vad ska man göra? Jag är bara en storasyster som inte har någonting att säga till om.
Billy 11 år, Nikita och Joel 9 år. Och det enda de bryr sig om är sig själva, datorn och tv:n. Joel är i grund och botten en toppenkille, snäll, älskvärd och verkar bry sig om andra människor.
Men jag antar att omgivningen påverkar även honom. Jag älskar mina småsyskon, alla tre. Men hur de är och vad de gör, vad de säger och hur de verkar tänka gör mig så jäkla förtvivlad!
Idag när jag kom hem satt de alla tre framför tv:n, blickarna fastetsade. Jag slängde en blick in i köket och såklart låt mackor framme, brödtoasten stod framme och vid tv:n stod glas, låg apelsinskal o.s.v.
Jag är en hetlevrad människa och tänder till alldeles för fort. Säger åt dem att de såklart måste plocka undan. INGEN reaktion. Fortsätter prata med dem. INGEN reaktion, de ignoerar totalt. Stänger av tv:n, det blir en jävla liv och de slår på. INGEN annan reaktion.
De vet inte vad kärlek är. De har INGEN VILJA att hjälpa till, ingen vilja att vara med familjen, ingen vilja till övers för nåt annat än sig själva. Kallhjärtade, elaka.
Svaren man får när man försöker få dem att hjälpa till är: barnarbete, jävla häxa, du gör ju ingenting, jävla sminkpadda, you name it. Jag kanske inte är trevligast i världen, men försöker vara snäll, försöker få dem att inse att man måste hjälpas åt i en familj, speciellt när mamma inte kan göra någonting.
De gör INGENTING om man inte tvingar dem och tjatar på dem. Ställer inte ens in efter sig själva i diskmaskinen på eget bevåg.
De är hopplösa. Hjälp? Mamma och pappa blundar hårt för detta, det är ju deras egna barn... perfekta... de blir bara arga när man kommer med någon kommentar om att de kanske borde vara lite mer konkreta och konsekventa. '
Förutom att mina småsyskon faktiskt (låter löjligt) är de som mest bryter ner mig psykiskt så är det också väldigt hårt tycker jag att leva i en vardag där jag inte känner något som helst samspel och måste vara en gormande storasyster för att få något att hända. Jag vill inte vara den människan.
Vad ska man göra? Jag är bara en storasyster som inte har någonting att säga till om.
Once again
Idag blev mamma inlagd på sjukhuset igen så nu är jag påväg dit..
shopping is a therapy
Igår gick jag på stan innan jag åkte till min pojkväns jobb.
Och ALLT var så fint! Jag vill vara miljonär så jag kan shoppa varje dag.
På stranden i sommar
Eller till jeansen
Det enda som fick följa med mig hem igår var:
Jag vet vilken klänning jag ska ha på nästa fest. (Latmasken som inte orkar ta av sig jeansen, haha!)
Det vänstra, mint
Köpte även en kjol till mamma, och en tröja och ett diadem till Nikita.
Och ALLT var så fint! Jag vill vara miljonär så jag kan shoppa varje dag.
Be mine?
veromoda, åhlens, cubusPå stranden i sommar
Eller till jeansen
Det enda som fick följa med mig hem igår var:
Jag vet vilken klänning jag ska ha på nästa fest. (Latmasken som inte orkar ta av sig jeansen, haha!)
Det vänstra, mint
Köpte även en kjol till mamma, och en tröja och ett diadem till Nikita.
kommentarer på blogg.se
Jag har börjat få lite mer kommentarer på bloggen vilket är väldigt roligt, jag uppskattar jättemycket.
MEN.
Hur har blogg.se tänkt att man på ett enkelt sätt ska kunna svara på kommentarer? Tänkte de inte på det? Det är jättekonstigt att man ska behöva gå in på sin egen blogg och skriva en kommentar, det borde kunna skötas direkt på ett enkelt sätt när man är inloggad tycker jag, och även att personen som kommenterat ska få reda på att h*n fått svar.
Något att tänka på, blogg.se?
MEN.
Hur har blogg.se tänkt att man på ett enkelt sätt ska kunna svara på kommentarer? Tänkte de inte på det? Det är jättekonstigt att man ska behöva gå in på sin egen blogg och skriva en kommentar, det borde kunna skötas direkt på ett enkelt sätt när man är inloggad tycker jag, och även att personen som kommenterat ska få reda på att h*n fått svar.
Något att tänka på, blogg.se?
Känna sig själv och älska sig själv
Som individ har man ju faktiskt både bra och dåliga sidor.
Bra sidor man kanske helst bara vill se, och dåliga man försöker förtfänga, inte låtsas om.
Eller bra sidor man glömmer, inte ser även fast man försöker, och dåliga som man ägnar alltför mycket uppmärksamhet och tankar.
Eller förhoppningsvis bra sidor man slipar fram ännu mer och smeker, och dåliga sidor man jobbar bort steg för steg. Men allt kanske inte går att jobba bort, och en del saker måste man lära sig att leva med.
När man älskar någon måste man lära sig att älska, eller åtminstone acceptera, alla delar. Bra och dåliga.
Och vem är viktigare att älska och acceptera än sig själv?
För kan man inte älska och acceptera sig själv kan man heller inte må bra, vara glad, sprida glädje, vara ett stöd, ge kärlek, tänka positivt, känna hopp, fånga dagen, leva livet.
Åtminstone inte lika bra.
Jag försöker att älska mig själv. Och jag klarar det bättre och bättre, även fast jag kanske inte kan älska allt. Vissa dagar lyckas jag, andra inte. Men jag älskar känslan av att stå framför spegeln, se på mig själv och känna: du är vacker, perfekt som du är. Eller: vad snyggt mitt hår är idag. You name it. En dag kanske jag känner att jag är vacker fysiskt, och nästa dag är jag stolt över en gärning jag gjort den dagen. Jag kan göra det idag, det hade jag inte kunnat för ett eller två år sedan. Framsteg.
Just nu befinner jag mig i ett mörker, men även i de mörkaste tider glimtar ljus förbi då och då. En minut av glädje är guld värd, och påminner om att det faktiskt finns en annan känsla som man måste hitta tillbaka till.
Och några av mina bra sidor är att jag är målmedveten och fokuserad. Dessa egenskaper hjälper mig att utstråla glädje, tänka positivt och känna hopp. Men det jag längtar efter nu är den sanna glädjen, de sanna positiva tankarna och det sanna hoppet inom mig. Det kommer, snart igen.
Och som avslut på den här texten tänkte jag släppa det tråkiga och vara lite rolig!
Förra veckan skulle jag och pappa skruva ihop stolar.
Jag håller på att skruva min stol och utbrister irriterat:
"Men pappa det funkar ju inte!"
Han slänger en snabb blick på mig verk, höjer ett ögonbryn och säger:
"Men har du verkligen tänkt igenom det där?"
Jag tittar.
*gapskratt*
B l o n d i n ?
Appropå självdistans, vad är tråkigare än en människa som inte kan bjuda på sig själv? ;)
Bra sidor man kanske helst bara vill se, och dåliga man försöker förtfänga, inte låtsas om.
Eller bra sidor man glömmer, inte ser även fast man försöker, och dåliga som man ägnar alltför mycket uppmärksamhet och tankar.
Eller förhoppningsvis bra sidor man slipar fram ännu mer och smeker, och dåliga sidor man jobbar bort steg för steg. Men allt kanske inte går att jobba bort, och en del saker måste man lära sig att leva med.
När man älskar någon måste man lära sig att älska, eller åtminstone acceptera, alla delar. Bra och dåliga.
Och vem är viktigare att älska och acceptera än sig själv?
För kan man inte älska och acceptera sig själv kan man heller inte må bra, vara glad, sprida glädje, vara ett stöd, ge kärlek, tänka positivt, känna hopp, fånga dagen, leva livet.
Åtminstone inte lika bra.
Jag försöker att älska mig själv. Och jag klarar det bättre och bättre, även fast jag kanske inte kan älska allt. Vissa dagar lyckas jag, andra inte. Men jag älskar känslan av att stå framför spegeln, se på mig själv och känna: du är vacker, perfekt som du är. Eller: vad snyggt mitt hår är idag. You name it. En dag kanske jag känner att jag är vacker fysiskt, och nästa dag är jag stolt över en gärning jag gjort den dagen. Jag kan göra det idag, det hade jag inte kunnat för ett eller två år sedan. Framsteg.
Just nu befinner jag mig i ett mörker, men även i de mörkaste tider glimtar ljus förbi då och då. En minut av glädje är guld värd, och påminner om att det faktiskt finns en annan känsla som man måste hitta tillbaka till.
Och några av mina bra sidor är att jag är målmedveten och fokuserad. Dessa egenskaper hjälper mig att utstråla glädje, tänka positivt och känna hopp. Men det jag längtar efter nu är den sanna glädjen, de sanna positiva tankarna och det sanna hoppet inom mig. Det kommer, snart igen.
Och som avslut på den här texten tänkte jag släppa det tråkiga och vara lite rolig!
Förra veckan skulle jag och pappa skruva ihop stolar.
Jag håller på att skruva min stol och utbrister irriterat:
"Men pappa det funkar ju inte!"
Han slänger en snabb blick på mig verk, höjer ett ögonbryn och säger:
"Men har du verkligen tänkt igenom det där?"
Jag tittar.
*gapskratt*
B l o n d i n ?
Appropå självdistans, vad är tråkigare än en människa som inte kan bjuda på sig själv? ;)
Träningsvärk
Igårkväll gick jag och tränade på friskis och svettis i en och en halv timme medan familjen var på bio.
Vi möttes sedan upp på Athen där vi åt god grekisk mat. Gott och svindyrt..
Idag har jag skaplig träningsvärk, fast jag faktiskt stretchade igår.
Tänkte visa er dagens outfit:
Ett par jeans (som jag inte tyckte att jag behövde visa) och en svart tröja från Gina Tricot som inte heller är så speciell. Den är dock en av mina favvotröjor. Jag är så smart, för det gick hål på den på underarmarna (den ska vara helt långärmad) så jag klippte helt enkelt av underärmarna! Så nu går det att använda den igen.
Nya favvosmycken, eftersom alla mina favoriter är försvunna... sad face.
Svarta armband, ginatricot, klocka ur och penn.
Guess who's smart? Jag glömde att ta på mig glasögonen idag. Insåg i bilen påväg till bussen att jag var halvblind. Men jag överlever väl dagen!
Vi möttes sedan upp på Athen där vi åt god grekisk mat. Gott och svindyrt..
Idag har jag skaplig träningsvärk, fast jag faktiskt stretchade igår.
Tänkte visa er dagens outfit:
Ett par jeans (som jag inte tyckte att jag behövde visa) och en svart tröja från Gina Tricot som inte heller är så speciell. Den är dock en av mina favvotröjor. Jag är så smart, för det gick hål på den på underarmarna (den ska vara helt långärmad) så jag klippte helt enkelt av underärmarna! Så nu går det att använda den igen.
Nya favvosmycken, eftersom alla mina favoriter är försvunna... sad face.
Svarta armband, ginatricot, klocka ur och penn.
Guess who's smart? Jag glömde att ta på mig glasögonen idag. Insåg i bilen påväg till bussen att jag var halvblind. Men jag överlever väl dagen!
