beloved
Hej!
Löpningen gick sådär, kände mig helt slut så jag nöjde mig med tre kilometer idag istället för de fem som var tänkta. Sen har jag pysslat om min häst lite och ätit middag.
Nu ska jag åka till Björkllinge och bada (iallafall se på när de andra gör det, är inte så förtjust i det iskalla vattnet där) och sedan ska jag till min J och sova där.
I morgon är en viktig dag, jag ska äntligen få se...
Eclipse! Som jag har längtat. J och jag funderade på att se helkvällen, med alla tre filmer, men vi tyckte det skulle bli lite jobbigt. Vi såg racet i december med Twilight och New Moon. Vi får ta ett race ikväll hemma istället, med de två första filmerna och ladda upp.
Måste kila!
Löpningen gick sådär, kände mig helt slut så jag nöjde mig med tre kilometer idag istället för de fem som var tänkta. Sen har jag pysslat om min häst lite och ätit middag.
Nu ska jag åka till Björkllinge och bada (iallafall se på när de andra gör det, är inte så förtjust i det iskalla vattnet där) och sedan ska jag till min J och sova där.
I morgon är en viktig dag, jag ska äntligen få se...
Eclipse! Som jag har längtat. J och jag funderade på att se helkvällen, med alla tre filmer, men vi tyckte det skulle bli lite jobbigt. Vi såg racet i december med Twilight och New Moon. Vi får ta ett race ikväll hemma istället, med de två första filmerna och ladda upp.
Måste kila!
runner
Hej.
Ringde hovslagaren nu i morse och hon kommer på fredag, vilket betyder att jag inte kan rida förrän på fredag/lördag... Suck.
Har en liten personlig kris, jag kommer ingenvart i mitt liv! Låt mig bli någon, nu! Svensk mästare i hoppning, rödamattankändis - you choose.
Nu ska jag ut och springa med Tom och pappa. Helt otagg, men det ska göras.
Ringde hovslagaren nu i morse och hon kommer på fredag, vilket betyder att jag inte kan rida förrän på fredag/lördag... Suck.
Har en liten personlig kris, jag kommer ingenvart i mitt liv! Låt mig bli någon, nu! Svensk mästare i hoppning, rödamattankändis - you choose.
Nu ska jag ut och springa med Tom och pappa. Helt otagg, men det ska göras.
krossat en spegel?
Sitter och dricker vatten - shit vad varmt det är! 31,4 grader inomhus, det är ju hemskt. Klagar dock inte på värmen utomhus, den är underbar...
Idag har jag hjälpt till att få upp fyra lass hö på skullen, nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att inte gå till gymet, haha. Sen har jag åkt med Tom till Vårdsätraviken och badat med ett par polare till honom, det var faktiskt jätteskönt i vattnet.
När jag nu kom hem vid tiotiden och skulle ta in min kära häst och rida visade det sig att hon har trampat av sig sin sko och dessutom ödelagt större delen av fossingen. Vad har jag gjort för fel??
Inte roligt alls, jag som precis hade tänkt att komma igång ordentligt nu när vi lagat trailern.
Ja ja, nu är det bara att gå och lägga sig istället, vilket inte alls är så pjåkigt nu när man har J att sova ihop med. Det är ju helt fantastiskt. Hälla i mig vatten tänker jag också göra.
Kram
Idag har jag hjälpt till att få upp fyra lass hö på skullen, nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att inte gå till gymet, haha. Sen har jag åkt med Tom till Vårdsätraviken och badat med ett par polare till honom, det var faktiskt jätteskönt i vattnet.
När jag nu kom hem vid tiotiden och skulle ta in min kära häst och rida visade det sig att hon har trampat av sig sin sko och dessutom ödelagt större delen av fossingen. Vad har jag gjort för fel??
Inte roligt alls, jag som precis hade tänkt att komma igång ordentligt nu när vi lagat trailern.
Ja ja, nu är det bara att gå och lägga sig istället, vilket inte alls är så pjåkigt nu när man har J att sova ihop med. Det är ju helt fantastiskt. Hälla i mig vatten tänker jag också göra.
Kram
dagarna seglar förbi
Jag sitter i J:s rum nyvaken klockan halv tolv.. totally waste, men det var skönt att sova. Han själv och reserande hushållet jobbar. Ska snart gå ner till deras veranda, lägga mig i en solstol och njuta av det underbara vädret.
Jag saknar mitt bloggande. Visst bloggar jag fortfarande men inte på samma sätt. Förut bloggade jag minst en gång om dagen, nu handlar det mer om en gång i veckan... Tråkigt. Samtidigt skulle det kännas så löjligt att blogga om vad jag har på mig, allt jag köper och precis vad jag gör varje dag - som jag gjorde förut, men det är ju roligt. Egentligen. Men återspeglar det den jag är idag? Jo, till viss del. Jag älskar att klä upp mig och jag älskar mode.
Hur som helst, jag har ju för sjutton inte bloggat en enda gång under min semester eller midsommar!
Jag och J åkte ju till rullsand i tisdags. Att campa är nog inte direkt vår grej, det var inte så skoj på campingen... Så vi åkte till Gävle och shoppade istället, och lite annat smått och gott. Kanske får för mig att lägga upp bilder senare. Hur som helst var det skönt att komma bort lite.
Midsommar firades hemma och i Jumkil, hos fam. Östling. Själv ville jag åka till Öregrund, kom jag på klockan nio på kvällen, men min chaufför Lina hade ingen lust ått åka dit. Midsommarhelgen var ingen hit, faktiskt.
Nej, nu tror jag att jag svettas ihjäl här inne, återkommer senare!
Jag saknar mitt bloggande. Visst bloggar jag fortfarande men inte på samma sätt. Förut bloggade jag minst en gång om dagen, nu handlar det mer om en gång i veckan... Tråkigt. Samtidigt skulle det kännas så löjligt att blogga om vad jag har på mig, allt jag köper och precis vad jag gör varje dag - som jag gjorde förut, men det är ju roligt. Egentligen. Men återspeglar det den jag är idag? Jo, till viss del. Jag älskar att klä upp mig och jag älskar mode.
Hur som helst, jag har ju för sjutton inte bloggat en enda gång under min semester eller midsommar!
Jag och J åkte ju till rullsand i tisdags. Att campa är nog inte direkt vår grej, det var inte så skoj på campingen... Så vi åkte till Gävle och shoppade istället, och lite annat smått och gott. Kanske får för mig att lägga upp bilder senare. Hur som helst var det skönt att komma bort lite.
Midsommar firades hemma och i Jumkil, hos fam. Östling. Själv ville jag åka till Öregrund, kom jag på klockan nio på kvällen, men min chaufför Lina hade ingen lust ått åka dit. Midsommarhelgen var ingen hit, faktiskt.
Nej, nu tror jag att jag svettas ihjäl här inne, återkommer senare!
ledighet
Nu sitter jag och väntar på J.
Dagen på Himla har varit ganska seg, men jag shoppade lite och det är ju alltid roligt! Ett blått överkast, så nu har jag bara tre stycken... Dessutom köpte jag mig två ljuslyktor. Lycka är att handla.
Jag och J ska vila upp oss ikväll inför vår hellediga vecka, kanske laga lite mat och titta på Sex and the City. Love. Jag är grymt trött efter gårdagen och veckans arbete, så vila behövs...
Have a nice sunday!
Dagen på Himla har varit ganska seg, men jag shoppade lite och det är ju alltid roligt! Ett blått överkast, så nu har jag bara tre stycken... Dessutom köpte jag mig två ljuslyktor. Lycka är att handla.
Jag och J ska vila upp oss ikväll inför vår hellediga vecka, kanske laga lite mat och titta på Sex and the City. Love. Jag är grymt trött efter gårdagen och veckans arbete, så vila behövs...
Have a nice sunday!
missing
Hej allihopa!
Igår jobbade jag som vanligt på Himla, och jag trodde aldrig att arbetsdagen skulle ta slut.
Slut tog den iallafall, och jag tog på mig det svarta fodralet och silverklackarna och mötte upp Sophia för en middag på Tzatziki. Åt en underbar fläskfilérätt med fetaost, rödvinssås, tzatziki och klyftpotatis och jordens underbaraste chokladtårta till efterrätt. Därefter sov vi hos Annika Högström och umgicks lite med ett par boys på kvällen. Älskar kvinnan, tack för en underbar kväll och natt som vi spenderade delandes på en 90-säng. Myspys, hihi.
Idag har varit en STOR dag. Grattis till vår kronprinsessa Victoria och hennes prins Daniel Westling, hertig över Östergötland. (rätta mig om jag har fel).
Vi på Himla laddade upp med en massa snittar och bänkade oss framför tv:n som vi ställt dit (tro mig, efter mycket stånk och stön). De såg såååå lyckliga ut, och jag tror verkligen på det här äktenskapet!
Funderar på att titta på valsen snart...
Vår soldat var ju där också, hoppas det gick bra för honom! Saknar honom, skulle vara kul att se honom någon gång emellanåt.
Hur som helst, så har jag därefter åkt till Micke i Jumkil, gamlingen fyller 35 eller något sådant. Sen har jag hängt med pöjkarna till diverse ställen här på vischan, dock tröttnade jag rätt fort och kände mig grymt malplacerad med raggarbönderna, så jag krävde skjuts hem. Nyktra till är mitt mål, så att jag kan gå och lägga mig någon gång... Inget sällskap har jag, och MIN prins är på firmafest och ska därefter ut ikväll. Kul för honom.
Varför känns det som att jag inte hör hemma någonstans?
Och nu till mitt utlopp för saknad.
På bröllopet idag kände jag: Grattis Victoria, din mamma lyckönskar dig. Jag har tänkt flera gånger förut, om jag någonsin gifter mig (vilket inte känns helt otroligt) skulle jag vilja ha henne bredvid mig. Satan. Jag måste nog lämna en stol tom då.
På 35-årsfesten kände jag: Det här gänget är inte längre komplett. Hon saknas här. Och när hon kom på tal kunde jag inte längre sitta kvar.
Soulmate gone.
Jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag vill inte behöva gråta varje dag vid tanken på dig, och inte heller behöva hålla tillbaka lika många tårar.
Igår jobbade jag som vanligt på Himla, och jag trodde aldrig att arbetsdagen skulle ta slut.
Slut tog den iallafall, och jag tog på mig det svarta fodralet och silverklackarna och mötte upp Sophia för en middag på Tzatziki. Åt en underbar fläskfilérätt med fetaost, rödvinssås, tzatziki och klyftpotatis och jordens underbaraste chokladtårta till efterrätt. Därefter sov vi hos Annika Högström och umgicks lite med ett par boys på kvällen. Älskar kvinnan, tack för en underbar kväll och natt som vi spenderade delandes på en 90-säng. Myspys, hihi.
Idag har varit en STOR dag. Grattis till vår kronprinsessa Victoria och hennes prins Daniel Westling, hertig över Östergötland. (rätta mig om jag har fel).
Vi på Himla laddade upp med en massa snittar och bänkade oss framför tv:n som vi ställt dit (tro mig, efter mycket stånk och stön). De såg såååå lyckliga ut, och jag tror verkligen på det här äktenskapet!
Funderar på att titta på valsen snart...
Vår soldat var ju där också, hoppas det gick bra för honom! Saknar honom, skulle vara kul att se honom någon gång emellanåt.
Hur som helst, så har jag därefter åkt till Micke i Jumkil, gamlingen fyller 35 eller något sådant. Sen har jag hängt med pöjkarna till diverse ställen här på vischan, dock tröttnade jag rätt fort och kände mig grymt malplacerad med raggarbönderna, så jag krävde skjuts hem. Nyktra till är mitt mål, så att jag kan gå och lägga mig någon gång... Inget sällskap har jag, och MIN prins är på firmafest och ska därefter ut ikväll. Kul för honom.
Varför känns det som att jag inte hör hemma någonstans?
Och nu till mitt utlopp för saknad.
På bröllopet idag kände jag: Grattis Victoria, din mamma lyckönskar dig. Jag har tänkt flera gånger förut, om jag någonsin gifter mig (vilket inte känns helt otroligt) skulle jag vilja ha henne bredvid mig. Satan. Jag måste nog lämna en stol tom då.
På 35-årsfesten kände jag: Det här gänget är inte längre komplett. Hon saknas här. Och när hon kom på tal kunde jag inte längre sitta kvar.
Soulmate gone.
Jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag vill inte behöva gråta varje dag vid tanken på dig, och inte heller behöva hålla tillbaka lika många tårar.
livet efter detta - galenskap?
Sitter hemma hos J, ensam. Ska snart åka in till stan, men kände för lite slappande i min ensamhet, titta på Sex and the City och äta glass direkt ur paketet.
Plötsligt började jag fundera väldigt mycket, och började hets-googla på livet efter döden och livet efter detta, för att se vad som fanns att läsa om ämnet. Jag började läsa om de olika momenten människor har upplevt som haft nära döden-upplevelser, och vad deras uppfattning var, samt forskarnas förklaringar.
Insåg efter ett tag att varje sida jag gick in på som handlade om ämnet var fruktansvärt omodern och designad helt utan stil och finess. Sådana sidor är oftast (eller är jag fördomsfull?) skapade av otekniska, lite flummiga människor, och jag kunde inte låta bli att undra: Är det bara freaks som tror på livet efter detta och är villiga att blotta sina tankar och erfarenheter, sin tro för att ge andra människor en gnutta hopp?
Min utbildning säger mig att sidor som dessa inte är pålitliga, och mitt förnuft säger mig detsamma.
livet efter döden.
Men - då kommer vi till en annan ståndpunkt jag har. Är min utbildning och mitt förnuft, min tro, samma sak? Tror jag vad jag är lärd att tro, vad samhället normaliserar att vi tror? Jag tror att barn och djur har en mycket större förmåga att se än vad vuxna, vanliga människor har i regel. Är det för att barn och djur inte har lärt sig de logiska förklaringarna ännu, eller är det för att de är totalt neutrala och tar till sig alla intryck, känslor och syner precis som de är, utan censurering?
För jag vet att vi censurerar, och jag är verkligen inte en människa som påstår att varje dörr som öppnas av sig själv, eller varje oväntad rysning betyder att det finns någonting oförklarligt.
Jag vet, därför att jag har själv sökt förklaringar på vad jag sett, och jag har mött människor som tvivlat på sig själva i situationer tvivlel inte är ett alternativ.
Plötsligt började jag fundera väldigt mycket, och började hets-googla på livet efter döden och livet efter detta, för att se vad som fanns att läsa om ämnet. Jag började läsa om de olika momenten människor har upplevt som haft nära döden-upplevelser, och vad deras uppfattning var, samt forskarnas förklaringar.
Insåg efter ett tag att varje sida jag gick in på som handlade om ämnet var fruktansvärt omodern och designad helt utan stil och finess. Sådana sidor är oftast (eller är jag fördomsfull?) skapade av otekniska, lite flummiga människor, och jag kunde inte låta bli att undra: Är det bara freaks som tror på livet efter detta och är villiga att blotta sina tankar och erfarenheter, sin tro för att ge andra människor en gnutta hopp?
Min utbildning säger mig att sidor som dessa inte är pålitliga, och mitt förnuft säger mig detsamma.
livet efter döden.
Men - då kommer vi till en annan ståndpunkt jag har. Är min utbildning och mitt förnuft, min tro, samma sak? Tror jag vad jag är lärd att tro, vad samhället normaliserar att vi tror? Jag tror att barn och djur har en mycket större förmåga att se än vad vuxna, vanliga människor har i regel. Är det för att barn och djur inte har lärt sig de logiska förklaringarna ännu, eller är det för att de är totalt neutrala och tar till sig alla intryck, känslor och syner precis som de är, utan censurering?
För jag vet att vi censurerar, och jag är verkligen inte en människa som påstår att varje dörr som öppnas av sig själv, eller varje oväntad rysning betyder att det finns någonting oförklarligt.
Jag vet, därför att jag har själv sökt förklaringar på vad jag sett, och jag har mött människor som tvivlat på sig själva i situationer tvivlel inte är ett alternativ.
Stress, saknad och ångest.
Hej allihopa!
Hoppas alla mår bra. Idag är det min första lediga dag på sommarlovet.
Jag har ridit och fixat i stallet, sprungit in och ut med Janke som haft en hovböld vilket medför att hon inte får bli blöt om tassarna. Vädret är ju väldigt instabild, det är tråkigt för jag hade tänkt ut och springa. Väntar dock på mat just nu, känns som att äta är det enda jag gör just nu... haha.
Samtidigt känner jag en otroligt stor stress, vilket inte är något nytt men känns väldigt påträngande just nu.. Det går åt h-e med min ridning just nu, jag har ingen trailer och ingen tränare, inget sällskap i stallet och ingen motivation. Jag vill ju rida, jag tycker att det är roligt, men inte såhär! Jag vill träna och tävla och känner mig absolut inte tillfreds med att lulla i skogen! Det har lett till att jag bara ridit ca tre-fyra dagar i veckan de senaste veckorna. Det känns inte bra, och jag blir besviken på mig själv, stressad och känner mig bara allmänt hemsk. Parallelt med detta har jag lite träningsmani och får panik om jag inte springer minst två dagar i veckan.
Att vilja träna minst åtta pass per vecka går inte ihop med noll motivation.
Och det går heller inte ihop med obefintlig glädje.
Dock kan jag bjuda på mitt allra första youtube-klipp, som är på min häst som har desto mer glädje, och bus i sig... Här löshoppar hon 120, efter ett tag i allafall, när hon busat klart... Min och mamis prinsessa.
Kramar!
Hoppas alla mår bra. Idag är det min första lediga dag på sommarlovet.
Jag har ridit och fixat i stallet, sprungit in och ut med Janke som haft en hovböld vilket medför att hon inte får bli blöt om tassarna. Vädret är ju väldigt instabild, det är tråkigt för jag hade tänkt ut och springa. Väntar dock på mat just nu, känns som att äta är det enda jag gör just nu... haha.
Samtidigt känner jag en otroligt stor stress, vilket inte är något nytt men känns väldigt påträngande just nu.. Det går åt h-e med min ridning just nu, jag har ingen trailer och ingen tränare, inget sällskap i stallet och ingen motivation. Jag vill ju rida, jag tycker att det är roligt, men inte såhär! Jag vill träna och tävla och känner mig absolut inte tillfreds med att lulla i skogen! Det har lett till att jag bara ridit ca tre-fyra dagar i veckan de senaste veckorna. Det känns inte bra, och jag blir besviken på mig själv, stressad och känner mig bara allmänt hemsk. Parallelt med detta har jag lite träningsmani och får panik om jag inte springer minst två dagar i veckan.
Att vilja träna minst åtta pass per vecka går inte ihop med noll motivation.
Och det går heller inte ihop med obefintlig glädje.
Dock kan jag bjuda på mitt allra första youtube-klipp, som är på min häst som har desto mer glädje, och bus i sig... Här löshoppar hon 120, efter ett tag i allafall, när hon busat klart... Min och mamis prinsessa.
Kramar!
äntligen lov
Hej allihopa, kul att läsa vad ni tror om döden, fortsätt gärna kommentera det inlägget, fler svar önskas!
Idag fick jag sommarlov, var på avslutning. Dock kommer jag att ha två jobb i sommar, plus att jag ska vara en vecka i Leksand med Sophia och en vecka någonstans (?) med Jesper.
Inte mycket slapptid med andra ord.
Kram!
Idag fick jag sommarlov, var på avslutning. Dock kommer jag att ha två jobb i sommar, plus att jag ska vara en vecka i Leksand med Sophia och en vecka någonstans (?) med Jesper.
Inte mycket slapptid med andra ord.
Kram!
Vad händer efter döden?
Sitter i min mormors lägenhet och skriver, ensam. Tankarna vandrar, vart har min kreativitet flytt?
Tove, "min" diakon, ringde nyss. En slags terapeut jag har (som arbetar inom kyrkan) som även har erfarenhet av barn som förlorat en förälder. Jag har glömt bort vårt möte som jag skulle varit på nu. Eftersom dessa samtal nästan bara fått mig att må sämre så bestämde jag mig för att ta mig i kragen och säga att jag tycker att vi ska avvakta ett tag.
Jag är inte på topp just nu, jag har svårt att acceptera min situation och tänker mycket och ofta på den. Först och främst faktumet att mamma inte är här och jag inte kan träffa henne lägger sig som en snara runt halsen, jag fattar inte hur fan jag ska klara mig utan min bästa vän. Nästa steg är att inse att ingen faktiskt vet vad som händer när man dör. För det är klart att jag tänker att, när jag dör får jag äntligen träffa henne igen. Tänk om så inte är fallet? För om det inte är så är det outhärdligt.
Och på sista tiden har ännu en komplikation uppstått. I början (av livet efter mamma) var jag så nöjd med att jag varit så mycket med henne och att vi hunnit utveckla en fantastisk relation. Att vi hade så kul tillsammans och att vi verkligen fanns där för varandra. Jag vet inte hur länge det räcker, det känns som att den känslan börjar löpa ut. Jag vill inte förlora den, men jag önskar så förtvivlat mycket att jag kunde få några fler timmar! Tänk om vi hunnit prata om vissa saker som vi inte hann prata om, göra de saker vi aldrig gjorde. Jag vill ha mer, verkligheten är inte tillräckligt bra.
Folk brukade säga till mig att jag var lik henne. Jag kunde aldrig hålla med, och jag kan nog fortfarande inte hålla med (åtminstone inte utseendemässigt). Men i morse gick jag till spegeln och tittade. Kanske kunde jag hitta en likhet, så att mamma kunde kännas närmare på något sätt, att jag skulle kunna gå och titta mig i spegeln och på något sätt finna tröst. Såklart fann jag inte någon likhet den här gången heller.
Ush, det är när man gör sådant man börjar fundera över sin egen mentala hälsa... Att jag ens erkänner, haha!
Min farmor skrev till mig för ett tag sedan att många humlor hade gästat henne på sista tiden, och att när hon såg en humla så tänkte hon: Nu är Nina här.
Anledningen till att farmor tror att mamma kan vara en humla är att humlor enligt fysikens lagar inte kan flyga, men flyger gör de. Och för mamma var ingenting omöjligt.
Själv vet jag inte vad jag tror, men nu tänker jag ställa en riktigt svår fråga till er.
Vad tror ni händer när man dör?
Blir man ett spöke, flyttar man till en annan planet, återföds man eller slutar man helt enkelt att existera? Vad tror ni? 
Nu ska jag sluta deppa och titta på några fler avsnitt av Sex and the City, äta en bulla och vänta på att min prins kommer och hämtar mig så att vi kan planera vår semester och jag kan rida min häst.
Kram!
Träden blommar här.
Hej alla mina trogna, kära läsare. Jag är grymt tråkig och uppdaterar aldrig, det beror fortfarande på att jag far och flänger runt som en skållad råtta, fram och tillbaka mellan skolan, Jesper, löparspåret, stallet, sängen, duschen och jobbet. Superb sammanfattning om vad mitt liv handlar om!
Jag har alltså börjat jobba nu, för att bli rik som ett troll i höst. Vilket aldrig kommer att hända, eftersom jag kommer att handla upp pengarna fortare än kvickt. En del, i allafall. Det känns hursomhelst bra, skolan börjar avta och sommaren tar vid.
Det blommar för fullt hemma på Smedskullen nu, och solen gör vad den kan för att värma en frusen själ. Blommar det hos dig, mamma?
Det här är vad jag längtade efter då, jag längtade efter blommande träd, syrendoft och grönt gräs, värmande sol, därför att det skulle ge mamma den energi hon behövde för att klara sig. Världen skulle vara så vacker, något att slåss för, och framförallt att hämta glädje och energi från. Och vi skulle sitta tillsammans i trädgården.
Jag har drömt att jag och mamma ringt varandra, pratat i telefon. Som vi också gjorde, varje dag, flera gånger. Så fort det var någonting slog man en pling till mamma, som till slut blev så less på sin ringande telefon att hon ville spy på den. Jag förstår henne.
Jag har tänkt på det, varför finns det ingen telefon till "himlen"? Det skulle vara väldigt praktiskt, att kunna ringa när man saknade. Som när man är väldigt långt bort. Jag har också tänkt att man borde kunne göra som i Harry Potter, dra sina tankar och minnen ur huvudet, lägga dem i ett minnessåll och försvinna ner där. Återuppleva sina minnen om och om igen, så många gånger man ville. Vara nära, en gång till, fast det bara är i ett minne.
Den här helgen har jag också fått genomlida mors dag. Jävla skitdag.
Nåja, hoppas ni njuter av solen för fullt, det gör jag!
Kramar!
Jag har alltså börjat jobba nu, för att bli rik som ett troll i höst. Vilket aldrig kommer att hända, eftersom jag kommer att handla upp pengarna fortare än kvickt. En del, i allafall. Det känns hursomhelst bra, skolan börjar avta och sommaren tar vid.
Det blommar för fullt hemma på Smedskullen nu, och solen gör vad den kan för att värma en frusen själ. Blommar det hos dig, mamma?
Det här är vad jag längtade efter då, jag längtade efter blommande träd, syrendoft och grönt gräs, värmande sol, därför att det skulle ge mamma den energi hon behövde för att klara sig. Världen skulle vara så vacker, något att slåss för, och framförallt att hämta glädje och energi från. Och vi skulle sitta tillsammans i trädgården.
Jag har drömt att jag och mamma ringt varandra, pratat i telefon. Som vi också gjorde, varje dag, flera gånger. Så fort det var någonting slog man en pling till mamma, som till slut blev så less på sin ringande telefon att hon ville spy på den. Jag förstår henne.
Jag har tänkt på det, varför finns det ingen telefon till "himlen"? Det skulle vara väldigt praktiskt, att kunna ringa när man saknade. Som när man är väldigt långt bort. Jag har också tänkt att man borde kunne göra som i Harry Potter, dra sina tankar och minnen ur huvudet, lägga dem i ett minnessåll och försvinna ner där. Återuppleva sina minnen om och om igen, så många gånger man ville. Vara nära, en gång till, fast det bara är i ett minne.
Den här helgen har jag också fått genomlida mors dag. Jävla skitdag.
Nåja, hoppas ni njuter av solen för fullt, det gör jag!
Kramar!
