Jag hade precis hoppat av bussen. När den lämnade platsen blev jag helt ensam. Mörkret var nästintill totalt.
Jag började gå, med min patetiskt tunga väska på axeln... Kände att om jag inte var hemma snart skulle jag kissa på mig.
Den svarta skogen låg tät runt mig. Tyckte mig se ett par lysande (vita) ögon. Gick fortare. Insåg att det förmodligen bara var snö som lagt sig på en gran. Började tänka tankar jag inte borde tänkt. I mitt sinne smög sig varulven närmre och närmre, flåsandes av blodtörst.
Skogen glesnade. Hörde steg till höger om mig. Mitt förnuft sade att det bara var en häst. Min fantasi gjorde desperata försök att intala mig något annat.
Möttes i dörren av rottweilerskall. Scary. Öppnade dörren och besten överföll mig.
Att hon aldrig kan sluta slicka på alla hon möter...
Jag hade klarat det, jag hade gått trehundra meter och överlevt.

När man känner för lite ironisk dramatik.