En dag har gått och tårarna har rullat. Och rullat, och de kommer inte att sluta rulla.

Jag fick nyss ett hysteriskt anfall när jag såg rosen som han kom med till mig för ett tag sen, för att muntra upp mig för att jag var sur.
Den är vissen.
Igår föll ett blad av och landade framför mig.
Min ros är vissen och jag kan bara inte förstå det.

Natten. Nu väntar natten, och jag är så rädd.

fattas mig