dumma.
Det var jag under sjukdomstiden också, sådär naivt förbannad.
Läser igenom mammas och min smslista ibland.
Ibland blir man ju bara som ett barn.
"Jag älskar dig mamma. Jaga bort den där dumma inkräktaren Cancer nu så att allt kan bli som vanligt igen."
"Ska göra mitt bästa. Puss!"
Tror att dessa skickades efter att resterande familjen försökte ha en myskväll med god middag och sånt. Kommer ihåg att jag var så rädd att det aldrig skulle bli som vanligt igen, för det var det inte. Och det blir det aldrig.
Måste bara få säga att det här är en fantastisk blogg du har skapat och så många fina ord och låtar du har valt åt din älskade mamma som numera är en ängel.. Jag blir alldeles rörd när jag läser och när jag lyssnar på detta. Du är enorm och du är stark, så oerhört stark mitt i allt det djävliga som har drabbat dig... All eloge åt dig! Att du är arg är inte konstigt, förstår så väl den känslan.. Man blir arg på dessa hemska sjukdomar som drabbar de man håller allra mest av...
Jag har själv en mycket nära vän som har drabbats och vetskapen om vad det hela innebär har nu fullständigt knockat mig... MEN det enda som finns nu för mig är TRO och HOPP, dvs att allt kommer att bli bra en dag, för har man inte det, så har man inget och det vägrar jag acceptera.
Varma Styrkekramar till Dig så att du ska orka med att bara vara nu o framöver.. Det är du så väl värd efter alltsammans! Kram igen!
flera gånger har det surrat en humla runt omkring mig och då tänker jag, det är NINA, vet du varför?
Jo för henne var ingentig omöjligt, humlor kan ju inte flyga men gör det ändå.
