Idag har varit en sån där overklig dag. Alla dagar är rätt overkliga - vissa mer än andra.
Idag är det mer.

Det känns som en prövning, och nu har vi ju varit duktiga. Vi har ju klarat oss, vi har lidit, vi har arrangerat begravning, vi håller huset rent och vi äter. Nu borde snart stormen vara utriden och hon komma hem!
Föreställningen om att hon ska vara där när jag kliver in genom dörren är inte försvunnen. Den kanske aldrig försvinner?

Jag berättar ju inte längre så mycket om vad som händer i mitt liv - kanske för att allt är så fruktansvärt blekt nu. Men igår åkte jag en vända till västerås och tillbaka och idag har jag varit i skolan och haft en stenhård fysträning. Ikväll tänkte jag eventuellt rida men ingen kommer att sällskapa med mig och jag är trött efter passet, så jag kanske kryper ner under filten med Jesper och tittar på några avsnitt av Sex and The City, jag har fått låna "skoboxen" med de kompletta serierna av en vän. Är det någon som blåser tillräckligt hårt på såren för att det ska märkas av så är det han.