Jag trodde att det skulle vara outhärdligt. Men det var skönt att "släppa henne fri", som hon ville, precis som hon ville.

I torsdags spred vi mammas aska, vart vi spred är tyvärr inte officiell information, så jag skriver det inte här. Men naturligtvis uppfyllde vi alla hennes önskningar. Det var familjen och närmaste släkten som närvarade, det var naturligt och det var avslappnat. Barnen lekte, skrattade och sprang, och de vuxna sörjde naturligtvis, men det var vackert. Kvällssolen sken på oss, värmde oss.

Nu är hon där hon ville. Jorden, gräset och vinden kommer föralltid att bära fram hennes kropp. Precis som hon ville kommer hon nu alltid att vara en del av naturen, en del av allt. 

En gång skall du vara en av dem

som levat för längsen.

Jorden skall minnas dig

så som den minns gräset

och skogarna

det multnade lövet.

Så som myllan minns

och så som bergen

minns vindarna.

Din frid skall vara

oändlig så som havet.

Den här dikten valde mamma själv till sin dödsannons (genom vita arkivet som hon skrivit för väldigt många år sedan). Den är otroligt vacker, och skvallrar om den åsikt hon hade om att "less is more". Hon hade en väldigt enkel smak, och likaså ville hon inte ha någon pampig gravsten, eller ens en grav, utan helt enkelt långsamt försvinna, bli en del av det förflutna. Ett enkelt obehandlat träkors skulle sitta någonstans i naturen, för att pappa skulle ha någonstans att gå, om han behövde. Detta är en åsikt hon haft sedan innan vi fanns.

Detta är dock en önskan som inte kan uppfyllas förrän vi dör, jag dör. Ett träkors ska vi ha, och hennes aska spreds precis som hon velat. Men hon kommer aldrig att bli en del av det förflutna på det sättet för mig, aldrig en av dem som levat för längesen. Hon kommer varje dag att vara någonting som borde finnas där i alla högsta grad, levande. Jag borde varje dag få se henne, prata med henne. Det kommer alltid att vara ett onaturligt, stort tomrum efter henne.

Jag vet var hennes kropp finns, i naturen. Jag önskar att jag visste lika mycket om hennes själ.

Jag älskar dig mamma, och jag saknar dig varje dag. Och jag behöver dig, och jag önskar så innerligt att det fanns något jag kunde göra för att ändra på situationen. Och jag ska försöka.