Åh, gårdagskvällen och natten var de värsta på riktigt länge. Fem gånger sprang jag upp för att ta hand om kräkande barn, både Joel och Nikita spydde hur mycket som helst. Jag spydde en gång. Fruktansvärt! Pappa var på jobbet så det blev till att agera förälder. Och idag är jag hemma från praktiken och mår skit. Det går bra så länge man ligger stilla, men jag bävar för att gå ut och ta ut hästarna.

Jag vet inte vad som var värst; Att må dåligt eller att tvingas vara utan Jesper en natt. Under de mentala omständigheter som rådde igårkväll är fruktansvärt att inte ha honom vid min sida. Vad jag förstår mådde han nog också skit, herregud vad dessa vinterkräksjukevirus är effektiva! Nu får det bära eller brista, nu går jag ut till stallet.