Varje dag, när jag sitter här undrar jag vad jag ska skriva, hur jag ska uttrycka hur jag mår, vad jag tänker på och vad jag känner.
Det enklaste är at helt enkelt låta bli, och det har jag därför också gjort.
Jag skriver ingenting, därför att det finns inga ord. Det är helt enkelt saknad och smärta. Bitterhet.
Ständigt. Ordlöst.