Hej alla mina trogna, kära läsare. Jag är grymt tråkig och uppdaterar aldrig, det beror fortfarande på att jag far och flänger runt som en skållad råtta, fram och tillbaka mellan skolan, Jesper, löparspåret, stallet, sängen, duschen och jobbet. Superb sammanfattning om vad mitt liv handlar om!

Jag har alltså börjat jobba nu, för att bli rik som ett troll i höst. Vilket aldrig kommer att hända, eftersom jag kommer att handla upp pengarna fortare än kvickt. En del, i allafall. Det känns hursomhelst bra, skolan börjar avta och sommaren tar vid.



Det blommar för fullt hemma på Smedskullen nu, och solen gör vad den kan för att värma en frusen själ. Blommar det hos dig, mamma?

Det här är vad jag längtade efter då, jag längtade efter blommande träd, syrendoft och grönt gräs, värmande sol, därför att det skulle ge mamma den energi hon behövde för att klara sig. Världen skulle vara så vacker, något att slåss för, och framförallt att hämta glädje och energi från. Och vi skulle sitta tillsammans i trädgården.

Jag har drömt att jag och mamma ringt varandra, pratat i telefon. Som vi också gjorde, varje dag, flera gånger. Så fort det var någonting slog man en pling till mamma, som till slut blev så less på sin ringande telefon att hon ville spy på den. Jag förstår henne.
Jag har tänkt på det, varför finns det ingen telefon till "himlen"? Det skulle vara väldigt praktiskt, att kunna ringa när man saknade. Som när man är väldigt långt bort. Jag har också tänkt att man borde kunne göra som i Harry Potter, dra sina tankar och minnen ur huvudet, lägga dem i ett minnessåll och försvinna ner där. Återuppleva sina minnen om och om igen, så många gånger man ville. Vara nära, en gång till, fast det bara är i ett minne.

Den här helgen har jag också fått genomlida mors dag. Jävla skitdag.

Nåja, hoppas ni njuter av solen för fullt, det gör jag!

Kramar!