Hej. Dagarna flyter förbi i detta töcken, man vet inte vad som har hänt när.

Ikväll kommer Stefanskapellet i Berthåga att öppnas klockan fem för dem som vill titta på mammas kropp en sista gång. Alla som känner att de vill är välkomna.

Kramar



Döden är ingenting alls
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.

Allt vad vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.

Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.

Bed, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn alltjämt
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.

Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus,
någonstans mycket nära,
bara runt hörnet