Som individ har man ju faktiskt både bra och dåliga sidor.
Bra sidor man kanske helst bara vill se, och dåliga man försöker förtfänga, inte låtsas om.
Eller bra sidor man glömmer, inte ser även fast man försöker, och dåliga som man ägnar alltför mycket uppmärksamhet och tankar.
Eller förhoppningsvis bra sidor man slipar fram ännu mer och smeker, och dåliga sidor man jobbar bort steg för steg. Men allt kanske inte går att jobba bort, och en del saker måste man lära sig att leva med.
När man älskar någon måste man lära sig att älska, eller åtminstone acceptera, alla delar. Bra och dåliga.
Och vem är viktigare att älska och acceptera än sig själv?

För kan man inte älska och acceptera sig själv kan man heller inte må bra, vara glad, sprida glädje, vara ett stöd, ge kärlek, tänka positivt, känna hopp, fånga dagen, leva livet.

Åtminstone inte lika bra.
Jag försöker att älska mig själv. Och jag klarar det bättre och bättre, även fast jag kanske inte kan älska allt. Vissa dagar lyckas jag, andra inte. Men jag älskar känslan av att stå framför spegeln, se på mig själv och känna: du är vacker, perfekt som du är. Eller: vad snyggt mitt hår är idag. You name it. En dag kanske jag känner att jag är vacker fysiskt, och nästa dag är jag stolt över en gärning jag gjort den dagen. Jag kan göra det idag, det hade jag inte kunnat för ett eller två år sedan. Framsteg.

Just nu befinner jag mig i ett mörker, men även i de mörkaste tider glimtar ljus förbi då och då. En minut av glädje är guld värd, och påminner om att det faktiskt finns en annan känsla som man måste hitta tillbaka till.
Och några av mina bra sidor är att jag är målmedveten och fokuserad. Dessa egenskaper hjälper mig att utstråla glädje, tänka positivt och känna hopp. Men det jag längtar efter nu är den sanna glädjen, de sanna positiva tankarna och det sanna hoppet inom mig. Det kommer, snart igen.

Och som avslut på den här texten tänkte jag släppa det tråkiga och vara lite rolig!
Förra veckan skulle jag och pappa skruva ihop stolar.
Jag håller på att skruva min stol och utbrister irriterat:
"Men pappa det funkar ju inte!"
Han slänger en snabb blick på mig verk, höjer ett ögonbryn och säger:
"Men har du verkligen tänkt igenom det där?"
Jag tittar.
*gapskratt*


B l o n d i n ?

Appropå självdistans, vad är tråkigare än en människa som inte kan bjuda på sig själv? ;)