bara en saga
Jag saknar min mamma vansinnigt mycket, och börjar man tänka så kommer förtvivlan. Därför fyller jag mina dagar. Jag sitter knappt still, iallafall inte ensam. Jag sitter aldrig vid datorn, därför bloggar jag heller inte.
Jag har varit med Jesper varje dag i ungefär två månader nu, han gör mig till en lite gladare tjej.
Det är svårt att inse att det är såhär livet ska vara nu, ingenting som saknas nu kommer tillbaka. Mamma kommer inte tillbaka, ändå är det det jag väntar på.
Hoppas att min skrivkramp lossnar snart. Kram
känn ingen press! tiden kommer då du kommer skriva.
Många kramar
Tänker mycket på dig Linn! Kram
Hej Linn! Jag kallades för KeeperLena av din mor. Hon skodde min frieserhäst Keeper då han var i livet. Din mor var faktiskt den bästa hovslagaren jag haft till Keeper, har prövat många till just honom. Då han fortsatte till andra sidan så fick jag ju inte träffa din mamma så ofta som jag gjorde tidigare. Vi försökte att sammanstråla då Tina kom till oss och skodde de andra hästarna men det är ju inte alltid det klaffar heller.
Nina var en kul tjej, hade alltid en massa roligt att berätta, hon pratade om dig och hästarna som skulle skickas iväg på tillridning och Linn som skulle tävla osv osv.
Jag kan inte ana hur jobbigt Ni har det men jag vill säga till hela Eran familj att jag tänker på Er ofta. Ni har inte träffat mig ( bara din far en gång)då jag var och hälsade på Maja i Erat stall.
Jag har genomgått ett års tuff behandling för bröstcancer för 10 år sedan och är helt återställd, jag brukar känna att livet är orättvist mot de som inte klarar den här jävla sjukdomen, varför får/fick dom inte samma chans som jag fick att bli av med skiten... men jag kan inte göra något åt det hur mycket jag än vill och önskar.När jag läser din blogg lite då och då så känner jag att du är en stark tjej som klara sig bra trots stor sorg. LINN ta dagen med ro. Din mamma e med dig överallt.
Vänliga hälsningar
KeeperLena (med åsnorna)
Tag den tid du behöver! Kram!
Vad är döden? Egentligen inget märkvärdigt.
Jag har bara gått in i nästa rum. Jag är fortfarande jag och du är du.
Vad vi var för varandra tidigare är vi fortfarande för varandra.
Tilltala mig med mitt vanliga namn. Tala till mig på samma sätt som du alltid har gjort.
Förändra inte din röst. Gör den inte extra högtidlig eller fylld av sorg.
Skratta åt samma saker som vi brukade skratta åt.
Låt mitt namn höra till vardagslivet, som det alltid har gjort. Uttala det i lätt ton utan spår av någon skugga.
Livet är likadant som det alltid har varit. Dess betydelse har inte förändrats, det fortsätter oupphörligt.
Varför skulle jag vara borta bara för att du inte kan se mig?
Jag väntar på dig under en tid, någonstans mycket nära dig, alldeles runt hörnet.
Var lugn allt är i sin ordning.
