Jag kan inte fatta att min mamma är död.

Jag kan inte fatta att min mamma är död.

Jag kan inte fatta att min mamma är död.

Ibland drömmer jag om henne på nätterna. Och inatt kramade hon om mig. Det var likadant som alla andra nätter jag drömmer om henne, först blir jag glad över att få träffa henne, och tänker att det var så himla länge sen. Äntligen. Men sedan kommer sanningen ikapp mig och jag inser att hon inte kan stanna, att jag inte kan få träffa henne igen. Och varje gång vaknar jag förtvivlat gråtande. Och det gör lika ont varje gång att inse, och jag kommer att behöva inse varje gång jag någonsin tänker på det.. För det kommer aldrig någonsin att vara naturligt.  

Mamma, jag saknar dig så oerhört fruktansvärt jäkla mycket. Håll om mig inatt igen.