fuck you very very much



Såhär kände jag igår. Jag var så grymt förbannad, på riktigt skithumör. Och så jävla godissugen. Jag hade varit hemma hela dagen och som den sociala och aktiva varelse jag är började det krypa i mig, eller som jag reagerar: med att bli jävligt missnöjd och irriterad på allt. Om jag är på sånt där skithumör villsäga, annars tar jag tag i saken. Hur som helst satt jag och kokade av irritation och jag fick inte tag i en enda människa som ville köpa godis åt mig. Dessutom ockupperade min far toaletten när jag skulle duscha. Det kändes som att om en enda människa skulle yttra ett ord till mig skulle jag explodera och slita huvudet av stackaren (eller nåt). Så jag gjorde vad vilken tapper riddare som helst skulle ha gjort - jag lämnade huset. Med destination affären som ligger en mil bort. Jag sparkade igång min moppe som stått och samlat damm i ett år (tryckte på en knapp, men sparkade igång lät mer dramatiskt. Bra för historian.) När jag började närma mig samhället fick jag ångest, i stil med snälla låt ingen jag känner se mig. Självklart sitter det ett gäng högpubertala högstadiekids utanför affären. Inte för att jag bryr mig om dem, men faktumet att jag nu var tvungen att lista ut vilken nyckel som leder vart på min moped, och att jag inte ens kunde få upp den på stödet var irriterande pinsamt eftersom vem som helst av fjortonåringarna säkert skulle klara det tusen gånger bättre än jag. När jag plockat mig en hyffsad påse godis och gick ut ur affären och tog den första tuggan insåg jag att jag kanske inte ens var godissugen. Det var inte alls i närheten av så tillfredställande som jag tänkt mig. Fan. Jag som hade uthärdat bitande kyla och brännande öknar. Och när jag kom hem var min pojkvän hemma, samt andra underbara anhöriga så som syskon och storebrors flickvän. Det fanns helt enkelt ingenting att klaga på. Gjorde några desperata försök att gnälla på Jesper, men hur bra gick det när man bara fick: Du är helt underbar, jag älskar dig, till svar. Och att han var stolt över mig för att jag hade tagit moppen. Jo, det kändes lite bättre efter att vi tittat på hotell i Grekland och Turkiet, sett två filmer och mina syskon ätit upp mitt godis.

Välkommen PMS.

Kommentarer
Postat av: Anneli

Underbart fängslande läsning! Jag kan se dig susa fram på den vackra röda mopeden till affären. Känna din ångest inför de små glinen utanför den godisstinna affären och känna smaken av de halvmjuka skumbananerna som inte alls kändes som du ville. Men frisk luft och flugor i munnen fick du nog iallafall. samt att du gjorde av med din negativa energi som kokade i dig! Bra jobbat Linn!

2011-06-17 @ 18:46:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0