Blev ju som sagt en långpromenad igår med alexia, vi gick (och sprang) 12,5 km. Jag tänker ofta på när jag är ute i naturen att jag får se så mycket som man inte skulle fått se om man inte gick ut där i skogen, och jag tänker att jag får se mycket som andra missar. Och det är inte för att jag är någon skogsdiggare i allmänhet, jag är mer av en stadstjej, men för att det är så vackert. Och nästan magiskt. Teknik, butiker, caféer och resturanger i all ära, men i naturen kommer vi nära någonting som är äldre än allt annat. Jag uppskattar att vada genom högt, orört gräs och vilda blommor, på mark som nog bara jag och de vilda djuren vistas på. Att stöta på ett rådjur som kanske ingen sett förr. Det ger ro.