Så. Tänkte skriva ett naket och ärligt inlägg om mig själv. Om sidor av mig själv många inte känner till. Om den person jag är verkligen är. Jag är deprimerad. Jag lider av ständig fysisk smärta i bröstet och en klump i halsen. Ångest. Varje dag, varje timme, varje minut. Jag är i stort sett aldrig glad. Och även när jag är glad är jag också ledsen. Det har varit mitt tillstånd i ungefär två år nu. Samtidigt är jag naturligtvis lycklig. Jag har en underbar pojkvän och en underbar familj och släkt (både på hans sida och min). Och utöver det har jag fantastiska vänner som jag inte skulle överleva utan. Det händer bra saker i mitt liv och jag är någorlunda framgångsrik för tillfället. Jag kallar mig lycklig. På sätt och vis. Och samtidigt är jag aldrig glad, aldrig utan smärta. Jag har lärt mig att spela min roll ganska bra vid det här laget.

Jag har gått i terapi sen i höstas, jag har inte varit redo för det tidigare. Säkert bra för mig, dock ännu utan framsteg. Jag har blivit rådd till medicinering, något jag ständigt förtränger. "Jag har inte tid att fixa det" är vad jag inbillar mig. Vi (jag och min terapeut) har konstaterat att jag blir bättre av vila, ledighet, framsteg och nådda mål och sämre av ett stressigt schema och hårt arbete. Det är alltså ingen superperiod just nu för mig med slutbetyg och bristfällig ledighet. Men depressionen drabbar míg på fler sätt än att jag mår jävligt dåligt. Den drabbar min självkänsla, mitt självförtroende och min sociala förmåga. Nu har jag blottat mig totalt. Och nu vet ni lite mer om vem jag egentligen är.